Det är så kul att stå bredvid och se på, när allt bara känns piss. Vad man än säger är det fel, man är jobbig eller fjantig. Aldrig får man vara bara den man är, och säga någonting sådant. För allt är fel, allt är dumt. Det är tröttsamt, att aldrig få säga som man känner utan att bli idiotförklarad eller avvisad.
Ibland blir jag ledsen när jag tänker på dig. Eller är det på oss?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar