torsdag 30 oktober 2008

Flickan utan liv

Ja, jag gick ju upp för tidigt som vanligt när det är någonting på gång under dagen. Sitter här nu och har så förbannat tråkigt, slicka rövtråk! Ringde en aningen vimsig H, det är då fan att man skall behöva väcka honom. Det är väl så med karlar kanske, de klarar sig inte upp själva dagen därpå, oavsett avtalad tid eller inte. Sedan förlitade sig H förmodligen väldigt hårt på att jag faktiskt skulle ringa, och om jag inte gjort det då? Då hade han suttit rejält i råttfällan!

Har hunnit duscha, packat ned mina grejer, skrivit en lapp till mamma på köksbordet, hittat tio kronor till buss i hennes plånka, skickat mail till teater-Lelle, sminkat mig inför lunchen med H:s mormor och morfar och druckit pepsi. Inom loppet av en timme. Pretty impressing, huh?

Jag har inget liv, det är nog det det handlar om och ingenting annat.

onsdag 29 oktober 2008

Dumpad - ja, men fan vad underbart!

Jisses vilken himla bra film! Den var liksom sådär typiskt amerikansk och förutsägbar, men så jävla underbar och skön! Det är en sådan film som man garvar och gråter till; en utmärkt romantisk komedi. Fruktansvärt bra skådespelare och sådan jävla skön humor!

Jag vill bara ha mer! Skulle det nu vara så att H vill hyra Dumpad med mig någon gång, ja, då skulle jag inte tveka en sekund.

Ni som inte redan har sett den, se den! Ännu en order. Seså, rör på påkarna!

Kent ÄR underskattade

Den nya kentboxen verkar bara vara kärlek! Det blir årets prioönskning till jul. Men lite besviken blir man ju när boxen bara får tre plus av Aftonbladet. Hur? Den innehåller alla tidigare skivor och cirka tjugo aldrig tidigare utgivna låtar, plus en fet bok med intervju. Hur kan den endast få tre plus?

Det är genialiskt, det kent just har skapat. Kärlek, kent är bara kärlek! Fan vad jag älskar dem, och fan vad de har hjälpt mig genom mycket, både glada och sorgsna stunder.

Evig kärlek är namnet.

HERREGUUUD JAG ORKAR INTE!

Sitter äntligen i soffan och slappnar av. Är helt jävla slut i armar och ben, ryggen är ur led tror jag. Jag och syrran hjälpte farsan att bära pelletssäckar, 16 kilo stycket, och vi bar över 50 stycken var. Innan vi åkte sa pappa:

"Ni får 50 spänn var om ni är tysta och inte gnäller hela tiden!"

Vi gnällde, och han dubblade beloppet. Vi gick alltså ur spel med 100 spänn var, vilket bara var helt sjukt. Det hade vi aldrig trott. Men glada blev vi, och spenderade pengarna på en gång. Hyrde film och köpte pepsi, göttans!

Så efter Postkodmiljonären som jag halvstirrar på nu, och Bonde söker fru, är det dags att se Dumpad. Är det någon som har sett den?

Skall chilla lite nu. Orkar fan knappt skriva något mer nu, ÄR HELT SLUT!

Pang i bygget

Det har hunnit hända mycket redan idag. Klockan är 15.51 och jag har hunnit vakna, skjutsat H:s morfar till verkstaden, sovit litegrann hemma hos H samt spelat WOW. När jag och H sedan kommer hem hit för att käka, ja, då knackar sotaren på dörren och jag blir livrädd. Väntade ju inte besök och hade ju knappast i tanke att sotaren skulle komma idag. Låste upp källardörren, släppte in honom och var tvungen att flytta massor med grejer nere vid pelletsbrännaren.

När jag sedan var klar med det, ja, då kom en kille från Schenker med ett paket som jag var tvungen att skriva på. Han var som tur var väldigt trevlig. Men det blev väldigt mycket där, väldigt mycket på en gång sådär!

Har hunnit slappna av nu i alla fall, sitter framför TV:n med syrran. Vi har börjat se efter tatueringar nu, hon och jag. Ringde och ringde till en tatueringstudio förut, men det tutade bara upptaget. Men nästa månad tänkte vi i alla fall åka till Kumla och tatuera oss. Har inte riktigt funderat ut ännu vad jag skall tatuera, men det blir nog förhoppningsvis bra.

Ett hjärta eller en stjärna... eller skall man våga lägga ut pengar för att få "kent" på handleden?

Jag vet ingenting.

tisdag 28 oktober 2008

Mmm, tråkigt!

Jag har så jävla tråkigt. Sitter hemma hos H och varvar MSN med SMS, det är verkligen dött. Sitter i hans jävla säng också, för det finns inget bord där jag kan ha datorn. Känns labilt! Det är lite charmigt att lite då och då sitta med datorn i knät, men inte såhär idag.

Är bara trött och hängig, grå och uttråkad. Extremt uttråkad. Hoppas att de resterande timmarna av kvällen går fort, för jag vill bara gå och sova. Eller käka en macka. Käkade middag nyss, men blev inte mätt, så macka står högt på mitt schema.

Vi skall förhoppningsvis åka hem till mig snart. Innan klockan 21.00 hoppas jag verkligen att det blir, för blir det inte det då flippar jag ur totalt. Det är ju för fan House ikväll! Jag missar inte mitt favoritprogram, det gör jag bara inte. För vad det än är värt, no way!

Jaja, orkar fan inte skriva mer. Kanske senare...

måndag 27 oktober 2008

Gratis är gott

Förresten! Jag fick ett gratis redigeringsprogram med tidningen DigitalFoto idag. Kanske, kanske att jag kan fixa en lite schystare header ikväll. Beror helt på hur bra programmet är, om det ens funkar.

Låt oss hålla tummarna för att gratis faktiskt är godast!

Hemgjord pizza & TV-häng

Då var man nyligen hemkommen från H, skönt men ändå jobbigt såklart, eftersom jag alltid saknar honom efter bara en liten stund. Men gårdagen och dagen idag var riktigt bra tillsammans med honom, som alltid.

Sitter framför TV:n nu, ser på Step Up 2 tillsammans med syrran. Ja, vi är väl kanske inte direkt jätteinne i filmen, för hon stickar och jag, jag bloggar som ni kanske märker. Step Up är annars fruuuuktansvärt bra filmer. Har ni inte sett dem, ja, då är det väl kanske dags att ta tag i den delen. Lova mig nu att ni gör det?

Skall väl så snart som möjligt börja med pizzan, hemgjord kvällen till ära. Hur gott som helst!

Ja, min idétorka är rätt jävla irriterande idag. Kanske att jag kan komma på någonting att skriva senare. Eller i ett annat liv. Tiden får utvisa.

söndag 26 oktober 2008

Idol-Abba

Idol är prio just nu och rullar på min TV nere i vardagsrummet. Jag missade ju när Idol gick i fredags eftersom jag själv stod på scen och gjorde bort mig (okej, kanske inte). Hur som, nu har jag sett Loulou och Lars, och jag gillar verkligen, verkligen Lars! Han är grymt charmig och unik, gillar hans extremt egna röst.

Skall käka här hemma och sedan dra över till H. Han ringde, men när jag berättade att jag såg Idol kunde han inte prata längre; det var ju Lars tur och då ville ju han givetvis se själv också (han är nog kär i Lars? Hjälp!)

Skall väl se vidare, käka och duscha. Later!

Hej vintertid!

Då är det vintertid nu då och vi ställer tillbaka vår klocka en timme. Detta betyder att jag trodde att jag vaknade vid halv tio, när jag i själva verket vaknade så tidigt som halv nio. Störigt som fan! Gick visserligen och la mig omkring elva igår, så kanske det är därför som jag vaknar så pass idag.

Skall nog snart lägga mig i sängen och läsa en bok. Vänta på att tiden blir lite äldre och jag kan ta mitt pick och pack över till H. Som jag saknar honom!

Helt värdelöst inlägg, jag är helt sömndrucken. Vi hörs senare idag, när man är lite mer med fötterna på jorden.

lördag 25 oktober 2008

Kukars!

Inatt kommer jag inte orka vara uppe länge. Inatt kommer jag somna som en jävla stock och sova ända in på söndagsförmiddagen. Längtar verkligen efter sängen, för huvudvärken får mig snart att kräkas. Måste tammefan ta en Ipren, annars lär jag avlida.

Gud, jag har så jävla tråkigt! Och ingen vill träffa en heller, attans då. Kukliv idag.

Amy McDonald - This is the life


Bästa låten just nu.

Hangover, stand by me

Gårdagen gick bra, FN-konserten och firandet av F. Det flöt på rätt stadigt där hela kvällen, och skönt var väl det. Kanske att ni kan få se lite klipp från FN-konserten också, om de nu kommer upp på Youtube. Själv är jag som mest nöjd med Lasse Liten Blues. Den gick riktigt bra faktiskt, i alla fall enligt mig själv.

Just nu är jag så jävla trött. Det känns som om jag skall somna vilken jävla sekund som helst. Det beror förmodligen på en liten hangover och sömnbrist.

Sova, sova, sova!

HAHA pinsamt, Kissie!

Jag trodde att Kissie hade slutat blogga, men nej, hon är tillbaka och än mer pinsam än någonsin! Herregud, den här artikeln är bara så jävla jobbigt generande att läsa. Lägg speciellt märke till "Jag är väldigt arg. Jag förstår inte varför de gör så här mot mig, jag är bara 17 år."

Och alla vi som trodde att lilla kaxiga Kissie kunde ta ansvar för sina handlingar, och som trodde att hon trodde, att hon är mer vuxen än vad hon faktiskt är?

Nästa gång hennes blogg lägger ner, låt det vara för gott.

Ballen med datorn en svinkall dag

Sitter på ballen och röker upp sista festciggen. Skulle inte påstå att det är direkt varmt men ville ändå skriva lite. Bara för att ni vet.Jag är ju så kaxig över min nya dator, så jag måste ju flasha lite (HA HA). Nej men seriöst, coolt.

torsdag 23 oktober 2008

Oj, vad mina armar är sladdriga

Vaknar upp till en otroligt vacker morgon. Går ner i köket och fixar mig lite morgonkaffe, för omväxlings skull. Vilken action det är i mitt liv, morgonkaffe är speciellt, liksom? Snacka dött!

Så sitter jag här nu, i min vitskära säng och lallar på tangenterna. Mina armar är alldeles sladdriga och orkeslösa. Tror jag måste be mamma om skjuts, annars kommer det aldrig funka. Måste ju ha med mig datorn på det också, så så får det väl bli. Om nu lilla mor är villig att kliva upp ur varma, mjuka sängen för min skull förstås. Det är ju en vidare fråga...

Längtar just nu bara hem till min lilla H. Gosa ihop mig med honom framför WOW och bara lira, snusa i sängen en stund, se på TV och sedan falla i djup sömn till fredagsmorgonen.

Kalla kårar, det är fredag snart. HJÄLP!

Serier och saknad

Tänkte kanske dra lite nytta av Play Prima snart. Glo ett eller flera avsnitt av Livet i Fagervik, som för övrigt är en jävla mysig och bra serie. Hur många ser på den? Själv försöker jag följa den så gott det går, men det är tufft när man har pojkvän, plugg och projekt vid sidan av måste jag säga. Att faktiskt kunna följa en serie, det är lyx för mig. House är dock ett måste, vad än plugg heter.

Sitter just nu i sängen och håller tummarna för att H ringer snart. Det är så tråkigt och grått utan hans röst kan jag känna. Önskar han kunde komma hit, vira in sig i täcket med mig och somna gott, men det är bara önskedrömmar. Rena rama önskedrömmarna, en onsdagskväll som denna. Men att sova, ja, sova, tillsammans med honom, det är faktiskt det bästa jag vet. Det finns ingenting bättre än att känna värmen från hans kropp bränna mot min hud. Jag somnar alltid så jävla skönt på hans arm mitt i natten. Vi vaknar allt som oftast på varsitt håll, men ändå nära liksom.

Ja, det finns ingen jag älskar så som jag älskar honom och hans underbara personlighet och värme. Ingen jag någonsin älskat och någonsin kommer älska, så som jag älskar honom. Det är en sådan jävla härlig känsla och tanke att han verkligen är min, och därmed bara min!

Vi stavar kärlek, stjärnstopp hallonsoda!

onsdag 22 oktober 2008

Shit, det är ju på riktigt!

Jag måste öva, nöta, nöta, nöta på "We are the world". Jag kan hela låten, utan och innan; men tonerna sen! Behöver få in en fin ton som fungerar. Just nu känns det bara falskt, men jag skall fan fixa det! Tummade till och med på det med Lellelennarth. Läskigt?

Jo tack!

Måste fan få luft nu, jag kvävs i panik. Sedan kanske man skulle plugga lite. I morgon börjar man inte förrän 11.20, så jag kan chilla. Befriande var ordet!

Godnatt älsklingar!

Sjung ut min fågel

Sitter och visslar och nynnar och längtar efter att få sjunga ikväll. Det skall bli riktigt skönt att bli av med lite frustration. Samtidigt som det känns så får jag faktiskt lite panik, det är verkligen bara i morgon kvar innan vi skall sjunga. Då skall vi prestera och ha lärt oss allt! Kunna allt som ett rinnande vatten.

Det är en jävligt läskig men skön känsla. True, true!

We are the world, here I come! Smörja stämbanden med honungsvatten.

Mmmmmarabou

Idag är datorn och TV:n mina bästa vänner. Make my day, så att säga. Har mest säckat hela dagen, spelat WOW och blivit högre level. Har blivit en riktig nörd nu, skall ni veta. Har aldrig spelat så mycket som jag gjort nu de senaste dagarna, är verkligen taggad och det går skitbra. Men det gäller ju att hinna med plugg också, så ibland får jag lägga detta beroendeframkallande spel åt sidan för att ägna lite tid åt hjärncellerna också. Vilka kontraster det blir då; intelligens och nördande, det går liksom inte ihop sig.

Har laddat lite idag också med choklad. Marabou Amigo, det är helt seriöst den godaste chokladkakan någonsin! Bland det godaste godiset som finns! Jag är helt tagen.

Dreggel!

Skall försöka komma igång litet till ikväll också då det är rep med bandet.

Trött och slö

Jag är så trött, så trött. Ändå kände jag mig helt okej i morse när jag gick upp med H. Kroppen kändes liksom ändå rätt fin och lite mer i form. Men det varade ju inte länge, efter fem minuter kändes den som vanligt igen; trött och slött och utbränt.

Tjejvärken och magen överhuvudtaget vill inte ge med sig och fungera som den skall. Jag undrar verkligen vad detta handlar om, är jag verkligen utbränd? Jag börjar ju för fan nästan grina när jag tänker på skolan och allt jag har att göra. Dessutom börjar jag nästan gråta snart, då jag har vetskap om att min lärare B inte har fått mitt otroligt viktiga mail. Åtminstone verkar det inte som så, men hoppas på att det är framme nu istället.

Det är jävla skit det där med skolmail kontra hotmail, riktig skit! Hotmail är inte kapabla att sända mail till skolmail, utan det skall absolut försvinna någonstans på vägen. Det har hänt hur många gånger som helst under min tid på gymnasiet.

Nej, vet ni, nu skall jag fortsätta på mitt arbete om antisemitism. Det är spännande, men jag är mindre spänd.

tisdag 21 oktober 2008

Jag hamnar helst på ditt sjukhus

Det är så skönt att House äntligen har kommit tillbaka på TV4, en av världens bästa serier tillsammans med Band Of Brothers och Vänner. Hugh Laurie är verkligen en av de bästa skådespelarna någonsin. Så jävla mänsklig liksom, och skicklig som in åt helvete!

Sedan att Hughs blå ögon är dödligt vackra, det gör ju inte saken sämre precis. Han är så snygg!

En uppsats om en ko


HAHAHAHAHAHA!

Var tog jag vägen?

Just nu sitter jag hemma hos H och funderar över var jag egentligen tog vägen. Den där glada tjejen med tusenton kreativitet, ork och framförallt motivation, hon bara försvann någonstans på vägen. Syns inte till överhuvudtaget, är bara nedstämd och känslig.

Känner mig som en enstöring i skolan. Passar inte in bland hysterin. Blir aldrig peppad, bara stressad och otillräcklig. Alla ämnen suger musten ur mig, och jag orkar inte slåss längre. Kan man vara utbränd som 18-åring på gymnasiet? För i så fall så är det nog det jag är nu.

När man till och med får ont i hjärtat av stress, det är väl då det har gått lite för långt?

Fan!

måndag 20 oktober 2008

När orken tar slut och tiden är liten

Önskar jag mådde lika bra idag som jag ser ut att göra på bilden. Men icke sa nicke! Skall bestämt lida av enorm tjejvärk, dåligt humör och enorm stress. Det börjar gå mot sin kant nu, jag klarar inte av mer för snart bryter jag ihop. På riktigt.

Känningarna i hjärtat på grund av all stress, tar jag som ett tecken. Ett tecken på att jag behöver hitta mig själv och coola ned lite, med allt. Det är den värsta känslan i hela världen, att känna sig krympt och nedtryckt av tiden som inte finns till. Krympt och nedtryckt av denna förnedrade känsla; stress.

Just nu skulle jag föredra distansveckor, men det är ju lättare sagt än gjort. Vad fan skall jag ta mig till?

Signatur: Ledsen tjej.

söndag 19 oktober 2008

Skratta eller gråta, det är frågan!

Katrin Zytomierska (herregud vilket namn förresten) är rent av barnslig! Är hon verkligen 31 år gammal, för i sin blogg agerar hon som antingen extrem klimakteriekossa, moralkärring eller tonåring? Skulle kunna sätta fler passande titlar på den damen, för hon lever verkligen upp till många lustiga kriterier.

Först påstår hon öppet att idol-Jesper som åkte ur förra veckan är bög. Hur fan kan man ens trycka ur sig någonting sådant, i media dessutom? Vilken jävla pinsam situation hon försatte sig i där! Trodde hon helt ärligt att lite tårar skulle rädda sin anställning hos TV4? Naivt värre, Katrin! Naivt var det också att kalla en TV4-anställd antisemit. En kollega för i helvete!

Jag är så glad att hon är borta från TV400 nu, och än mer glad skulle jag bli om hon kunde sluta skriva sådana äckligt barnsliga och hotfulla inlägg i sin förlöjligande blogg. Att be om ursäkt hit och ursäkt dit, det stärker faktiskt inte hennes redan smutsiga image. Hon ställer sig åtminstone inte in hos mig, det skall de påstådda gudarna veta!

Nej, tackar vet jag Alex Schulman. That's my way of talking! Men jag gillar dock inte att han försvarar Katrin i sin blogg efter all skit hon slängt ur sig om honom. Det är rätt läskigt! Eller försvarade Alex sitt ex endast för att få slänga lite skit på TV4? Rätt genomskinligt.

lördag 18 oktober 2008

Sant eller falskt?

Vad skall man tro egentligen? Som de beter sig och pratar om varandra, är det verkligen bara ett falskt skal? Grundlurade? Jag tror inte att Papa Dee misshandlade sin fru. Kanske jag tror fel, men då är det väl så då. Andreas historia och allt hon säger i artikeln i Aftonbladet idag, är så förbannat trovärdigt!

Vad tror du?

Nu får det fan vara nog!

Okejdå... denna header får gälla för den beskriver mig och min blogg rätt bra. HAHA! Inget masterpiece of art direkt, men vem fan bryr sig då? Jag har ju inget redigeringsprogram på datorn, så det är ju skit med det.

Skall för övrigt verkligen försöka lägga ned lite mer av min själ här i bloggen och försöka skaffa lite fler läsare. Det låter väl mysigt? Eller?

Nyp i stjärt!

Less is more, isn't it?

There are people dying

Fix & trix

Jag satt lite nu nyss och försökte fixa lite med headern. Är ju långt ifrån nöjd, om vi säger så. Är inte nöjd med min blogg överhuvudtaget, varken innehållsmässigt eller utseendemässigt. Grejen är den att jag har så jävla mycket kreativitet inom mig, lust att skapa och skriva; men ingenting går att använda. Jag kanske är för feg när jag skriver, vill gärna dramatisera men vågar inte ta för mig riktigt.

Förmodligen beror all denna dolda kreativitet på att allt jag egentligen vill för det mesta rinner ut i sanden. Det är ingenting som är bra. Kan skriva texter, hur långa som helst, men de slutar alltid som en pappersboll i sopkorgen. Det är synd, för jag har potentialen och jag har talangen, för just skrivandet. Så egentligen borde en blogg vara mitt forum.

Och visst har jag skrivit bra och givande inlägg, men just nu är det bara idétorka som slösar tid av mitt liv. Samtidigt ligger så många drömmar och mål att sträva efter och pyr i ett kokande kärl någonstans i mitt livs area. Jag måste bara hitta dit och fylla kärlet, med hjälp av kreativiteten som inte riktigt finner mig.

Det är svårt, det där tvetydiga.

fredag 17 oktober 2008

There's a choice we're making

Nu sitter jag och skiftar mellan dator och TV. Det är ju trots allt That 70's show, min favoritserie för den som inte förstått det. Fast det känns ändå som om jag har sett alla avsnitt nu och det är ju lite tråkigt. Men det är ju trots allt så, att man kan se varje avsnitt flera gånger utan att tröttna.

Inom bara några minuter skall jag ta tag i mig själv och platta håret. Måste även hitta lite kläder att använda ikväll. Kan ju inte gå runt i mjukisarna hela dagen, det känns mindre bra även om det är chill.

Nåja, jag har ingenting att skriva nu. Puss!

Pluggdag

Det är fredag eftermiddag och jag sitter hemma i min lugna ro. Känner mig lite halvdann sådär efter gårdagen, som bestod av känningar i bröstkorgen och trötthet. Obehag får väl beskriva hela scenariot. Men idag är det bara att försöka ta nya tag och faktiskt plugga järnet!

Har bänkat upp här i vardagsrummet med religionskunskap, engelska b & c samt staden och framtiden. Det är bara att peppa, peppa! Skall försöka bli klar med allt idag så jag har det gjort. Då får jag åtminstone några ämnen där jag inte ligger efter.

I morgon är det rep vid 12.00, så det blir nog inte en så jättesen natt inatt. Det beror väl i och för sig på hur länge jag och F tränar på låtarna. Jag måste ju verkligen få in dem nu så jag kan sjunga utan fula papper i händerna. I morgon skall jag ge mitt allt för att det skall funka utan text.

Skriver mer sen.
(Jag saknar H redan, det gör ju ont.)

torsdag 16 oktober 2008

Jag är så jävla peppad!

Det här året ger mig så jävla mycket nytt. Jag har hittat teater och nu även sång. Två ting som jag innan trott att jag varit fullständigt värdelös på. Men se, men se, jag kan ju faktiskt. Det låter inte skit när jag sjunger, och faktiskt är jag föga förvånad själv. Vad har det blivit av mig? Värsta esteten!

Känner för att sjunga så fort jag hör musik. eller spela teater så fort jag ser en film. Det är helt stört frustrerande. Eftersom jag inte själv riktigt vet vad andra tycker om min sångröst så kan jag ju inte ställa mig rakt upp och ned i skolan och sjunga ut. Men ni skall bara veta hur mycket jag vill!

Ge mig den 24:e oktober nu. Mitt första framträdande inför publik.

Jag skakar av spänning! Vad fan, jag skall ju sjunga hur jävla mycket solo som helst!!!

We are the world



Jag ska sjunga solo, på FN-galan, förstår ni hur jävla stressat det känns? Och vet ni vilken låt jag skall sjunga solo på? Jo... USA for Africa - We Are The World. De rader som är fetstil på, de skall jag sjunga, all by myself. Läskigt men åh så kul! Sedan har vi refrängen, och den skall alla vi sjunga tillsammans. Kommer bli underbart!

There comes a time, when we hear a certain call
When the world must come together as one
There are people dying
And it's time to lend a hand to life
The greatest gift of all

We can't go on pretending day by day
That someone, somewhere will soon make change
We are all a part of God's great big family
And the truth you know
Love is all we need

chorus:
We are the world, we are the children
We are the ones who make a brighter day
So let's start giving
There's a choice we're making
We're saving our own lives
It's true we'll make a better day, just you and me

Send them your heart so they'll know that someone cares
And their lives will be stronger and free.
As God has shown us by turning stones to bread
And so we all must lend a helping hand

When you're down and out, there seems no hope at all
But if you believe there's no way we can fall
Let us realize that a change can only come
When we stand together as one

onsdag 15 oktober 2008

Vilka jävla karlakarlar, suck...

Gud vad trött jag är på att karlar alltid skall visa sitt övertag. Eller åtminstone det övertag de tror att de har men som de sällan faktiskt har. Vad fan är det med karlar egentligen? De skall alltid låta när de gäspar, riktiga jävla björnskrik! Förmodligen för att visa "hej här är jag se på mig jag är karl och absolut asmäktig". Sitter man här nere i vardagsrummet med H och farsan en kväll då de är trötta, då kan man räkna med riktig, äkta, irritation som följd.

Och det här med karlar som dricker någonting, de skall alltid lägga på ett enormt "ahhhh" efteråt. Inte H dock, vilket bara är så jävla skönt att åtminstone slippa det. Men farsan, fyfan! Stod nu på morgonen och sminkade mig, hörde typ fem "ahhhh" på rad när han drack kaffe. Var en sekund från att stänga dörren när jag hörde att han ställde ned koppen på bordet igen.

Alltså, vad fan handlar det om egentligen? Kanske varenda jävla kvinna borde göra samma sak... undrar just vad de skulle säga?

tisdag 14 oktober 2008

Men kom hit

Jag är trött. Jag vill att H kommer nu. Längtar efter att få gosa ned mig i hans famn. Somna som ett litet barn medan han håller om mig och faller i dvala. Jag blir så blödig när det är tisdag och han inte finns hos mig, utan är någon helt annanstans med helt andra människor. Deprimerande, det är väl ett alldeles för starkt ord, men ensamt.

Nu är han här tror jag!

Helt slut

Sitter just nu och ser på House. Så mycket plugga blev det ju inte. Kan tydligen inte idag och jag bannar mig själv för detta. Nej, jag gick istället in på WOW och gjorde en ny karaktär som jag levlade upp till åtta.

Efter detta gick jag in på Kissies blogg, och jag undrar om man får bli mycket mer blåst än vad hon faktiskt är. Hur kan folk snacka om att "du är ju bara avundsjuk på henne, det är därför du säger emot"? Men herregud! Är folk verkligen så blinda? Varför i helvete skulle man vara avundsjuk på henne och hennes totalt hjärncellsfria hjärna?

Nej, fyfan! Varför får sådana bloggare så mycket uppmärksamhet? Jag bara undrar; och förklaringen kan omöjligt vara logisk.

Play Prima är prima

Gud vad Play Prima verkligen fungerar skitbra! Det är en hemsida på internet, som jag säkerligen redan har tagit upp i bloggen innan, där man kan se åtta stycken olika serier som visats/visas på SVT. Kollade nyss igenom Livet i Fagervik och fan vilken bra feelgoodserie det är! Såg de två avsnitt jag missat, hur smidigt som helst om man inte har tid en kväll då programmet går!

Jag tror att jag nu skall ta tag i och se på Höök, säsong ett. Ja, jo, när jag ändå inte har annat och göra, är svintrött och orkar inte plugga. Det tar jag tag i sen ikväll istället. Blir bättre så.

Jajamän

Det blev inget skriva igår. Hade fullt upp med att fixa i ordning inför kvällen med högtalare, fika och grejer. Somnade rätt kvickt efter det, ungefär en timme innan Micke kom. Så jag var lite skön i skallen när han anlände, ont gjorde det också. Men piggnade till rätt fort sen, så det var lunch!

Det var faktiskt riktigt roligt att öva in låtarna. Tydligen så är jag inte så dålig på att sjunga heller, men heller inte direkt underbart bra. Jag är väl lite under medel... eller något?

Skall snart gå ut i friska luften och ta en skön promenad till ICA. Känner för att försöka fota lite, så kanske kameran hänger med på ett hörn.

Vi hörs sen, nu har jag faktiskt ingenting mer tråkigt att skriva. Puss!

söndag 12 oktober 2008

Men fuck fingerpad!

... eller vad fan det nu heter! Pekplattejäveln vill inte lyda mig, den vill inte leda dit jag vill. Min är så dum (kanske gäller alla) så om man håller in/dubbelklickar på själva pekplattan så klickar man likadant som man gör på "musknapparna". Det kommer upp filer överallt här och där och nu och då och hela tiden och alltid. Det är så sjukt irriterande och jag blir bara helt sinnessjuk! Ni ser ju bara hur jag skriver, helt stört frustrerande och irriterande och irriterande och... bara skit!

Såja, nu känns det bra.

Klassmys

Danne, Linus och jag hänger på klassisen.

Jag gillar oss, det gör jag verkligen. Det kommer bli sorgligt att skiljas från klassen, om inte ens ett år. Men att bli student, det känns underbart. Så det är väldigt kluvet, sådär bittersweet ni vet.

Sitter just nu hos H och bara chillar. I hans säng. Det är liksom inte så behagligt, egentligen. Men vill man nyttja datorn så får man offra sig litet när det inte finns något tillgängligt bord. Jag har ju internetuppkoppling i alla fall. Det är ju mer än vad man har tillgång till i skolan, fast där har man bord. Knepigt det där va!

Jag, Ida och Kock drar en poser.

Städningen i morse gick i alla fall bra. Det var till och med trevligt, trots att jag i mitt tillstånd var kritisk mot hela grejen. Vi gnodde och skurade, moppade golv och städade toaletter. Pantade burkar och myste med godis innan alla for åt sitt håll för att njuta av dagen.

Snart är det käk här och det skall bli jävligt gott! Kanske skriver mer senare, puss!

FETINGSUCK

Det känns värdelöst att åka och städa. Jag var där tidigt igår, vid klockan 17.00. Gjorde bål och fixade med marschaller. Åh, det känns så jävla surt nu bara att åka dit och städa i och med detta.

Jag har ont i magen och orkar inte! :(

lördag 11 oktober 2008

Stjärntecken: fiskarna

Fisken är helt uppfylld av känslor. Anpassningsbar, vänlig och blid. Lättrörd och alltid lika angelägen att hjälpa andra. Anpassar sig till omgivningen i så hög grad att han ibland uppfattas som utan egna åsikter. Trots att många Fiskar är dagdrömmare, lever de ett helt och fullt liv genom att följa sin intuition och lyckas också kanalisera den på ett konstruktivt sätt. Känsligheten gör att de ofta utsätts för faror och onda aningar, vilket gör att de ofta känner sig ängsliga och lätt blir deprimerade. De lever gärna i en låtsasvärld som för glädje med sig till andra. Självbedrägeriet och flyktbegäret Fisken känner, gör att han kan hamna i missbruk...! Hans flyktbehov kan av andra uppfattas som feghet, men Fisken tycks resonera som så:

"Jag strävar för inget, ty inget är värt min strävan"...

Blir lätt tvivlande. En sann romantiker och en god älskare. Sätter alltid partnern i första rummet. Naiv och fantasifull.

Lämpliga yrkesval: Allt som har med konstnärlighet att göra, ex. Konstnär, dansare, poet, skådespelare, eller där intuitionen kan användas som ex. medium. Även vårdande yrken är lämpliga.

Där har ni mitt stjärntecken i beskrivning. Då skall vi se vilka punkter jag känner samtycke med:

  • Uppfylld av känslor, jotack! Jag är nästintill alltid antingen jätteglad eller ledsen. Det är sällan jag faktiskt är neutral, vilket väl kan ses antingen som positivt eller negativt. Själv tar jag väl ingen speciell skada av det, egentligen.

  • Anpassar sig till samhället så pass att jag uppfattas stå utan egna åsikter; inte riktigt va. Däremot kan jag känna att jag var lite sådan förr, innan jag gick upp på gymnasienivå. Bara riktigt sorgliga människor är som sådana. Det är så trist att bara hålla med i diskussioner, fastän man kanske egentligen verkligen känner att man vill säga sitt men varken har ork eller mod. Tack för att den tiden är förbi!

  • OM jag följer min intuition; såklart, jag är ju trots allt kvinna och vi kan känna i maggropen! Det är inte agg, det är faktiskt ren och skär sanning. Åtminstone i mitt fall.

  • Känner mig ibland ängslig och blir faktiskt rätt lätt deprimerad. Det krävs inte mycket, om vi säger så. Jag har mina dagar lite då och då, de är jobbiga för både mig och de i min närhet, kan jag tro. Det är väl kanske en svaghet hos mig.

  • Jag lever inte i någon låtsasvärld, men visst drömmer jag mig bort till andra vyer ibland. Men vem gör inte det? Anser inte att det skulle vara speciellt för någon överhuvudtaget, det gör trots allt alla mer eller mindre genom livet.

  • Att säga att jag faktiskt är en sann romantiker vore inte att ljuga, fast samtidigt är det svårt att definiera vad romantik faktiskt är. Det är ett sådant stort begrepp att det nästan är svårt att ta till sig. Men jag är mycket kärleksfull mot H och även mot mina vänner, så gott det går. Och ja, jag sätter ofta min partner, alltså H, i första rummet. Inte för att jag skiter i andra, utan för att jag känner att det är en människa jag vill spendera så mycket tid som möjligt med. Jag har roligt med honom, känner mig trygg och självsäker, behaglig och uppskattad. Därför vill jag gärna ge honom, oss, all den tid som går.
  • Naiv, ja, jo, det är jag nog faktiskt på ett visst stadie. Men fantasifull? Det beror väl helt på läget måste jag säga.

  • De lämpliga yrkesvalen känns bara så rätt! Åtminstone om vi ignorerar dansare. Jag målar gärna, och tecknar. Skådespel, ja, det är ju troligen min nya passion här i livet, någonting jag tror kärleken bara kommer växa mer och mer till. Har faktiskt fått tankegångar gällande skådespelet, att kanske söka till en skådespelarhögskola i ett senare skede. Spännande! En poet, det är jag väl lite sådär halvt. Författare är enligt mig även konstnärligt, så där prickar vi också ett drömyrke. Sedan tror man faktiskt att jag, pappa och storsyrran är synska; där sätter vi medium.
Läskigt hur väl allt faktiskt passar in. Vad är ditt stjärntecken? Jag försöker starta en cirkel här och uppmanar er att göra precis samma sak som jag just gjort, i era bloggar. Det är fruktansvärt intressant och det är nästan läskigt hur identiskt det kan bli.

Klassis, here I come

Tjohejs för utgång! Vill bara åka iväg nu och komma bort från hemmet. Är så jävla taggad att det knappt är sant, tammefan! Skall snart åka dit med vodkan, I guess, som är till bålen. En sjuttis känns inte som speciellt mycket när bålen skall räcka till närmre fyrtio pers. Eller?

Jag har ingen aning. Jag vet bara att jag skall försöka få tag på classmates och sedan dra iväg.

Nu skall jag ha kul som fan!

Dagens youtubefavoriter


Jag är ju som känt lite efter, med allt, så jag fick höra denna låt och se videon först igår på Michaelas fest. Har ju såklart fått höra talas om den många gånger, bland annat då på Blondinbellas blogg eftersom hon själv deltar i videon. Jag totalfastnade för den! Vilken jävla partydängare!


Sedan blev jag glad nu när mamma nyss kom ned och frågade om jag hade hört Alexanders nya låt. Blev ju så jävla ledsen när han åkte ut ur idol, för andra året i rad i år, då jag hejade på honom även föregående år. Men nu har han fått skivkontrakt och går förmodligen längre än många andra som deltar i idol nu i år. Surt för juryn som bad honom köra en "tredje gången gillt".

Lars och Anna är för övrigt bäst. Någonsin!

fredag 10 oktober 2008

Sluta hacka på Spears, media!

Räcker det inte med all skit som Brittan fått? Herregud... hon hamnade i en svacka och gick igenom en svår period i livet. Gör inte alla det, mer eller mindre? Sedan är det ju även så att media bygger upp en kändis till det de vill. Vill de ha fram en skandaldrottning skapar de också en sådan genom att hela tiden söka fel och brister, göra feta och för övrigt värdelösa artiklar, som vi åskådare så naivt tar till oss och litar på. Ett misslyckande för en kändis kan genom media resultera i x antal fler. Det är bara ett faktum!

Så, varför fortsätter vi egentligen gynna denna typ av journalistik? Jo, för att vi älskar att andas in skvaller. Vi är så förbannat jävla vetgiriga att vi bara måste dämpa våra lustar i billiga blaskor som framställer alla kändisar som fullständiga pundarfall. Hur mycket skall vi egentligen tro på? Visst har Brittan och Amy Whinehouse säkerligen gått igenom en hel del svårigheter, men måste man verkligen framställa dem som omänskliga varelser, som vi på något vis godkänns att inte respektera, för det? De blir samhällets svarta små får och matas hela tiden med negativ uppmärksamhet.

Vilken jävel skulle inte bli dum i huvudet i en sådan situation?

Brittan verkar hur som helst lyckats ta sig ur sitt "problematiska liv" och trots detta verkar inte aftonblaskorna visa någon respekt för henne. Trots att hon har lyckats med det kanske svåraste stadiet i livet; att vinna över en motgång. Det är ingenting lätt, det krävs en enorm styrka och den tar tid att bygga upp. Kan vi inte bara glädjas åt hennes framgång och återuppståndelse?

Det är förmodligen svårt för många efter medias förvridna syn på kändisar i stort. De är bara menade att stava skandal. Allt är så jävla sorgligt!

Grattis lillstumpan, och tack för du finns

Kom nyss hem från det lilla minifirandet av Michaela som fyller myndig i morgon. Det är så kul att träffa henne, varje gång, för hon är så förbannat glad och social. Man känner att man verkligen kan snacka om allt, jag får snacka om mitt och hon får mer än gärna snacka om sitt. Det är en sådan skön känsla bara, att veta inför varje gång vi ses att vi kan ta del av varandras problem och glädje.

När jag kom dit kände jag mig rätt stel. Som en sten ungefär. "Jag passar inte in här" sa jag, och det var ju helt fel för det var ju inte direkt svårt att passa in i det där lilla gänget. Alla verkade skittrevliga och otroligt öppna. Så jag hoppas på att få festa lite med dem, åtminstone mer med Michaela. Det händer ju inte allt för ofta att vi har tid att ses i och med att hon pluggar i Kvinnersta och kommer hem så sent om kvällarna. Jag har ju också rätt mycket att stå i givetvis. Pojkvän, skola och teatergrupp fyller ut rätt bra, tro det eller ej! Och jag stormtrivs.

Det är skönt med kontraster i vardagen där man får känna sig värdefull.

Och H, som jag saknar honom nu då. Skulle bara vilja springa ned till deras rollspelslokal och pussa livet ur honom. Blev så avis på M och hennes pojk, det bara kröp i hela mig för det såg så jävla mysigt ut att pussas! Men på söndag är han min igen, och ingen skäggbock som J skall få röra honom. Haha, nej, inget lilla menat!

Hårda ord från en stor flicka!

Se ut som dig, gå som dig, oh-oh-ooh

Laura Prepon, ni vet tjejen som spelar Donna i That 70's show, är faktiskt en av de vackraste kvinnorna jag någonsin har sett. Hon har en sådan enorm utstrålning och ser så jävla perfekt ut! Skulle jag få välja en tjej att vara lik, då skulle det antingen vara hon eller Maja i The Sounds.

Dessutom är faktiskt That 70's show, tillsammans med Vänner, världens bästa serie!

Löve

Hösten är faktiskt en favoritårstid!

Peppa peppa!

Har nu varit på Willys och Mixx it och handlat förnödenheter. Förnödenheter för mig är sådant som känns nödvändigt men som egentligen inte är det. Typ som mörk choklad och coca-cola zero (ja-det-är-verkligen-GI-vänligt-stuf-host). Inhandlade, eller ja, mamma inhandlade åt en fattig tonåring som jag, ett par strumpbyxor. De såg snyggare ut i affären, I have to admit. Men det är väl så det är, antar jag, när man har benstomme som en köttbulle.

Är nu nyduschad och placerad framför TV:n i vardagsrummet. Skall börja göra mig i ordning inför kvällen, som jag hoppas blir bra. Köpte en liten present till M, känns ju förbannat fel att komma dit utan någonting som helst att ge när hon bjuder till festligheter. Kommer nog dock inte hinna i tid, tänkte vara där vid 19.00 istället för 18.00, måste bara meddela det till henne. Innan dess skall jag ha hunnit sminka mig, gjort i ordning håret, käkat och forslat bort datorn från familjens samlingsrum. Den kan ju verkligen inte stå här; "man kan ju ramla på sladdarna".

Nehepp, kanske det är dags att ta tag i sig själv.

Håltimmeafton...

Jag är trött och vill egentligen vara mindre stressad. Som H, han ligger fortfarande och sover så sött i min säng. Men det funkar ju inte så. Går man i skolan måste man vara på den ständiga toppen, annars räknas man som oambitiös. Jag är rätt kluven på den fronten.

Skall packa ihop datorn nu och sedan bege mig iväg till skolan. Som förresten bara innehåller spår av oändliga håltimmar.

Fan vad jag börjar bli trött på de där nu!

torsdag 9 oktober 2008

Men grina då!

Sitter här vid datorn medan H ligger i sängen och ser på P.S. I love you. Jag väntar på att han skall börja grina, men det lär väl inte hända. Vad är det med män och sorgliga, romantiska filmer? Jag bara undrar. Är det verkligen bara vi tjejer (och brorsan) som grinar till dessa underbara filmer som är gjorda för riktigt enorma krokodilfloder?

Kanske det bara är vi kvinnor till hormonknippen som är menade att tjuta. Filmproducenterna bara pressar pengar ur tårarna, och visst fan säljer det! Som smör! Se bara på Titanic och Pearl Harbor; två av de störst säljande filmerna i världen och de man grinar som mest under.

Ja, filmbolag drar verkligen sina idéer till sin kant och utnyttjar oss hormonkossor. And god we love it!

How is it gooooin'?

Datorn fungerar super och skoldagen gick ovanligt fort. D underhöll mig rätt bra på psykologilektionen som annars var rätt grå. Pilliga, piptobaksrökande och småirriterande (underdrift) mr.D.

Boosen till på lördag är kirrad. Fest i morgon med, men sparar på krutet och ger allt på lördag. Det skall faktiskt bli jävligt roligt och jag ser verkligen fram emot partajet. Det var trots allt väldigt länge sedan jag festade, sådär på riktigt. Sist var ju föga misslyckat med mina jag-tror-jag-vill-kräkas-innan-jag-ens-druckit-något-anfall. Eller vad säger ni, om inte misslyckat, så vad?

I morgon blir det en soft dag i skolan och sedan blir det firande av M under kvällen. Måste fan höra av mig till henne om tider och grejer. Ja, jag är den spontana typen som egentligen vill vara organiserad, men som inte har nerver till'et!

Nu skall jag gosa ned mig bredvid Henk i sängen och se på en urbra film!

The Future Soon


Så jävla fett skön låt!

Hjärnspöken

Men herregud... klockan är 06:24 och jag gick upp endast för att kontrollera så att all installation av WOW gick som den skulle, helt stört ju. Givetvis hade datorn genomgått uppdateringar på egen hand och lyckats stänga av sig under natten, så processen blev ytterligare lite längre. Fast det verkar som så nu att WOW har installerats utan problem. Skönt, va?

Jag är förresten skithungrig! Men det finns ju absolut ingenting att käka. Lättyoughurten som är det enda tänkbara med tanke på GI, den är alldeles för gammal och helt lerigt möglig. Skall försöka fixa pengar av mor och far, då kanske jag åtminstone kan unna mig själv en liten youghurt eller en flaska Loka i skolan. Gud vilken lyx!

Idag kanske det även är dags att ta med sig pengarna till klassfesten. Ja, jo, det är nog det. Men vet ni någonting så skumt? Jag har blivit bjuden till två fester den här helgen! TVÅ fester, fattar ni hur genomslående revolutionerande detta fenomen är? Helt otroligt! Jag blir aldrig bjuden på fest, så ploppar två upp på samma gång. Vi gillar ändå och jag skall besöka dem båda två så gott det går.

Jag är så jävla trött. Varför var jag så jävla WOW-kåt och dum i huvudet att jag gick upp två och en halv timme innan skolan börjar? Trött... somna, över tagentbordet.

onsdag 8 oktober 2008

Jag hade glömt...

... alla tusen patcher som skall göra sig bekväma på datorns ena hårddisk innan man kan sätta igång och spela. En stor, djup suck. Och så käkar man GI också, vilket helt och hållet förbjuder mina lustar för mackor att spela ut i melodi.

Nej, här är det kanintilltugg och avlånga köttbullar som gäller, med ett glas gräddsmakande, laktosfri mjölk. Jag har kämpat med GI knappt en hel dag nu, och min mage skriker efter fet uppmärksamhet.

Det här är livet det, om än ironiskt, mumsfillibibblan!

Nytt och fräscht

Sitter just nu här i köket och inviger min nya, lite mer fräscha, bloggkarriär. Eller ja, karriär och karriär kanske är att gå till överdrift, har väl egentligen kommit så långt som jag kan och driver idag en av Sveriges minsta och mest betydelselösa blogg. Men vad fan, har man inget driv och lever ett fattigt liv (åtminstone på pengar, betydligt rikare på kärlek) då har man nog inte så mycket att komma med... som det verkar.

Men jag skall inte whina för det, det skall jag då sannerligen inte.

Men, med min "nya" bloggkarriär menar jag givetvis att jag sitter vid min sprojlans nya dator. Den verkar faktiskt super. Åtminstone såhär innan jag har dragit igång WOW och satt i de två extra gigabite RAM som skall in. Det är lite som skall fixas, men det ordnar sig alltid. Någon gång sådär...

Nej, vet ni, skall nog ringa H och sedan försöka få igång WOW. Eh, spännande!

I wish it wasn't you who left

Jag saknar er,
numera gotlänningar!

Utpumpad

Jajamänsan... då var det dags för den där riktiga tröttheten att smyga sig över mig. Är verkligen skittrött, känner hur ögonen svider. Men trotsar min vilja och sitter kvar framför datorn medan H snarkar i sängen här bredvid. Varför?

Idag kanske jag får min dator. Åtminstone hoppas jag verkligen det, skulle vara apnice! Vore skönt med någonting nytt att lägga tid på. Meeeen, om den inte kommer idag så kommer den förmodligen i morgon, det gäller att hålla hårt i tålamodet.

Njae, WOW funkar inte och inte min hjärna heller, så kanske det blir sängen ändå...

måndag 6 oktober 2008

Du är min cyberkärlek

Om en vecka är du min, käre lyckobringare. Jag längtar tills du anländer för att fylla tillvaron med en lite fräschare touch. Äntligen får jag göra mig av med denna gamla skrothög och njuta av dagens teknik och inte tidigt 2000-talsjota.

Du kommer bli en stor del av mitt liv och mitt jag, du är varmt välkommen, käre laptop!

Dämpat shoppingbegär, återigen

Alla lektioner var inställda idag, förutom en där vi skulle se film. Den glömdes lätt bort. Så jag blev glad såklart, men det kändes ändå surt, så jag tog bussen ned på stan där mami mötte upp mig. Vi drog till Willys och köpte hårfärg. Det fick bli en intensivt röd som jag hoppas kan ge ett någorlunda jämt resultat. En hårspray fick följas på shoppinglistan.

Sedan lyckades jag även inhandla solpuder, ansiktsvatten och rengöringslotion. Känner mig completed. Eller... det enda som fattas nu är två par skor jag fick syn på under vår lilla runda. De var så äckligt snygga att jag knappt ens trodde mina ögon. Där framför mig stod de där röda, låga stövlarna som jag alltid har drömt om. Även ett par snowboots fångade min blick. Det blir att spendera överblivna pengar efter denna måndas studentbidrag på dessa underbara skapelser. I just can't help it!

Men ja, skall väl lägga i hårfärgen efter dagens alla bravader. Äntligen en liten a la piff up!

Kreta 2008 i kort resumé

Kreta var underbart. Så underbart att hela dagen igår bara bestod av någon form av tårar och rastlöshet. Det kändes jobbigt som fan att ligga ensam, i sin egen säng utan några som helst soliga planer för dagen. Ingen tripp till havet, inget glassande vid poolen eller tillbringad tid på en mysig restaurang kvällstid. Allt var liksom verkligen borta och det gjorde så jävla ont.

Vi bodde i en rätt liten stad på Kreta, Rethymnon. Men trots dess storlek var pulsen hög med ilande trafik och tempererade greker. Dagarna vi spenderade där nere såg nästintill likadana ut; jag klev upp i tid för att hinna se soluppgången, vi käkade frulle, drog ned till stranden om vädret tillät, kanske en tripp till poolen, upp till hotellrummet och vila, sedan ut på kvällen för att käka en riktigt god middag. Och allt var bara så mysigt!

Den enda dagen som vi väl egentligen verkligen gjorde någonting, det var den 1:a oktober. Då blev vi bjudna av H:s mormor och morfar till Knossos. Så alla vi ungdomar inklusive de två slängde oss in i en turistbuss med guidad tur till först Kretas huvudstad Heraklion och senare Knossos. Där rådde en viss stämning. Man visste ju liksom hela tiden att detta verkligen är någonting speciellt, här har det gått människor långt före oss som haft sina seder och sin livsstil. Sin kung och drottning. Sedan är det faktiskt rätt imponerande att Arthur Evans, som blev 91 år gammal, tillbringade 30 år av sin livstid till att gräva ut Knossos och till och med renovera delar av palatset. Det var hur spännande som helst att få se allt detta som man har läst så mycket om!

Utöver Knossos var alltså allt som vanligt och jag trivdes skitbra med det. Jag skulle aldrig byta ut denna vecka mot någonting, för den blev så lyckad.

Vill ni se bilder och läsa ännu mer så finns det här, tryck bara på länkarna så kommer ni till diverse datum:

27 september
28 september
29 september
30 september
1 oktober
2 oktober
3 oktober
4 oktober

söndag 5 oktober 2008

Du gör min dag helt enkelt

Skabbig bild på mig, men riktigt fin på H
Vet inte om det var efter första doppet
eller om den bilden togs precis när vi
kom dit. Men mys var det!


Han är den bästa jag har, så är det bara med den saken. Det kommer aldrig finnas någon som kan mäta sig med honom, inte inom någon som helst kategori. Veckan vi fick tillsammans på Kreta, det var den mest underbara vecka i hela mitt jävla liv. Men idag är en jobbig dag, för det gör tiotusen gånger så ont att vara ifrån dig efter att ha umgåtts konstant i åtta dagar. Egentligen vill jag bara sova eller höra din röst i telefon, än bättre ha dig här, men inte idag. Vill sitta med dig på balkongen at Sea Side och bara njuta av en cigarett eller en iskall coca-cola. Pussa dig godnatt på hotellrummet och vakna upp bredvid dig till ännu en underbart vacker soluppgång. Ta en fika i stan och skratta med dig.

Jag längtar redan tillbaks, och det var det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Jag älskar dig!

Dessutom saknar jag Z så det gör ont också. Varför fann svensken Gotland? Varför i all sin dar?

Ja, jo, då var man hemma igen

Hej allihopa! Jag har verkligen saknat bloggen, det har jag verkligen gjort. Det kliade i mina fingrar av kreativitet vissa stunder. Men jag fick snällt lägga band på mig själv och ta mig samman.

Vi kom hem igår vid 18.00, jag var så jävla trött och svettig.

Just nu orkar jag faktiskt inte göra en resumé av veckan, det får bli senare. Just nu är jag alldeles för trött och rastlös. Det blir bara lera av skiten.

Men nu vet ni att jag är hemma och lever vidare.
Puss!