Det är underligt hur man kan slås så hårt av någonting; här sitter jag mitt i kalla vintern och lyssnar på Jason Mraz, och slås av hur mycket jag faktiskt saknar sommaren. Det är min årstid, den glada årstiden på året då man tillåts svettas och inte behöver sminka sig. Då man kan sitta på ett berg till sen natt eller tidig morgon, bara skratta, kivas och umgås. Kvällar då man kan sitta på altanen hos Henrik och röka, utan att det känns fel.Eller festivalveckorna då man softar, chillar, bara är sig själv tillsammans med alla andra. Ser schysta band, en del gillar man mer en del mindre, men man går ändå och ser dem man gillar mindre. Just därför att man gärna vill upptäcka någonting nytt hos sig själv, komma på sig själv med att tänka: "gud, det här var ju verkligen inte dålig musik!" Jag älskar den känslan.
Jag älskar sommaren, och allt som kommer med den. Det finns inga gränser. Jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar