Nu på morgonen har jag faktiskt varit en riktigt duktig tjej och kört 20 minuter på min crosstrainer. Tänk nu inte att "men vadå, 20 minuter är ju ingenting!", för då har ni aldrig stått på en crosstrainer och kört hårt. Stå och fjolla i 40-50 minuter (om det nu känns mycket bättre) kan väl vem som helst.
Konstigt nog andades jag rätt normalt och regelbundet, precis som om jag hade stått på den där crosstrainern varje morgon i flera år. Trots att jag körde på utav bara helvete, så kunde jag alltså ändå andas ordentligt! Detta måste alltså tyda på att jag, under alla omständigheter, har min grundkondition kvar! Men kanske det inte är så konstigt när man hela sitt liv har sysslat med fysiska aktiviteter. Först var det fotboll, sedan blev det paddling och denna kombinerade jag med längdskidåkning, simning, styrka, stavgång etc. etc. Så jag är ju en sporttjej! I allra högsta grad, egentligen.
Så nu skall jag låta dessa 20 minuter av fysisk aktivitet bli en morgonvana. Hur svårt kan det egentligen vara att gå upp och ställa sig på crosstrainern eller helt enkelt bara gå ut och gå i rask takt?
Nej, jag tror på mig själv och mina mål. Skall gå ned minst 15 kilo i vikt, kom jag och Henrik fram till igår. Så push, push, peppar, peppar!
Ni vet, jag älskade det där Skullcandy-headsetet så pass mycket att jag bara inte kunde låta bli att köpa ett par även till Henrik. Så det blev en litet försenad julklapp alternativt tidig födelsedagspresent.
Kan ni tänka er att han fyller 21 om bara någon vecka? När vi träffades var han liksom 18 och jag 16. Han fyller alltså 21 nu snart och jag 19. Vad overkligt det känns. Den 18 januari firar vi ju även två år tillsammans. Mysigt!
Nåja, nu skall jag mysa med honom i soffan. Vi behöver nog gå och lägga oss snart, för han var uppe liiiite för länge föregående natt(morgon). Så godnatt på er!
Jag kan verkligen inte få nog av detta underbara headset. Fan, det är så jävla ballt och snyggt och grymt! Blir helt till mig när jag använder det, som förtrollad. Helt sjukt coolt! Ljudet är ju så bra också. GRRR!
Snacka om att använda pengar väl.
Nästa inköp kan mycket väl bli ett par vanliga Skullcandylurar (utan micken). Ett par rosa.
Runt omkring mig, i min närhet, finns dessa människor som bara existerar i en oviss framtid; jag talar om de arbetslösa. Talade med storasyster som är bosatt i Eskilstuna över telefon nu i förra veckan, vi tog upp allt mellan himmel och jord, men det som mest rörde oss båda på ett eller annat vis var denna enorma arbetslöshet.
Hon hade sökt ett jobb inom sjukvården. Innan har hon arbetat som personlig assistent, och alltså arbetat inom vård förr. Så kommer hon till arbetsintervjun, sätter sig ned och till slut påpekar arbetsgivaren: men du har ju inga erfarenheter!
Detta får människor höra runt om i hela Sverige idag, så fort de kommer på en arbetsintervju. Så det jag undrar; hur skall en person som söker jobb och aldrig får något, just på grund av bristande erfarenhet, kunna skaffa sig någon erfarenhet överhuvudtaget när denna inte får, just det, JOBBA? Jag blir så jävla förbannad! Hur vrickat är samhället egentligen? När man utesluter människor p.g.a. detta har man verkligen brutit ett ben på en betydande pelare och bryr sig nog inte värst mycket längre var det bär.
Personligen ser jag verkligen inte fram mot livet som icke-studerande och arbetslös. Det är rena rama mardrömmen, och hur skulle det kunna vara annat? Över 7000 svenskar har blivit kickade från diverse storföretag i Sverige, bara i år! Hur skall jag kunna se på framtiden med optimistiska och drömmande ögon, när där inte finns någonting att hoppas på eller drömma om? Jag är helt övertygad om att jag kommer få leva på socialen hela mitt liv, och hur jävla sorgligt låter inte det?
Jag tänker mycket på framtiden, med kluven själ. En del är förväntansfull och drömmer om att få flytta ihop med Henrik, skaffa hund och katt. Den andra själen oroar sig för om vi någonsin kommer kunna leva våra liv fullt ut. På grund av lågkojukturen känns det hela rätt osäkert. Jag som hade planerat att skaffa lägenhet så fort som möjligt efter studenten, men just nu känns den drömmen väldigt distanserad.
Är det konstigt att man är rädd som oviss 18-åring utan trygg framtid?
Nu ikväll har jag ägnat fyra timmar åt att se alla avsnitt av "Himlen kan vänta". Gud som jag bölade, och bölade, och bölade! Alla dessa fem starka personligheter rörde mig verkligen. Kanske rörde Helena och George mig allra mest. Helena därför att hon hade en sådan enorm kämparglöd ända in i sista stund. George gillar jag mest därför att han är så hård utanpå, men ändå vågar han visa den där mjuka mannen som gömmer sig inuti.
Fem otroligt(!) starka personligheter, och det gör mig gott att få lära om deras liv. Visst får jag lite dödsångest (och det är väl en liten anledning till varför jag bölar så) men jag får även lära mig att livet är menat att till slut dö ut. Och alla dör vi på olika vis, med olika bördor och erfarenheter. Vissa dör olyckliga, vissa lyckliga, vissa likgiltiga. Jag har åtminstone lärt mig att hur döden än tar en, så är det någonting vi måste se som en naturlig process. Givetvis sörjer vi när en personlighet i vår närhet går bort, och inte ligger det någonting konstigt i det, men vi måste samtidigt se på saken (om än på en gång eller i ett senare skede) med våra vackraste möjliga ögon.
Det var som Helena trodde och sa; livet finns i allt. Jag tror personligen på detta (inte ur kristen synpunkt eller liknande) att vi föds om och om igen. Helena sa att döden är ett tecken på att man inte behövs just där man befinner sig, utan någon helt annanstans. Man föds då om och döden ses inte som ett slut utan snarare som en helt ny början.
Jag tror det kan vara en rätt sund syn att ha på saker och ting; allt är menat att vara, på ett eller annat vis. Hur tungt och ont det än gör.
Det är underligt hur man kan slås så hårt av någonting; här sitter jag mitt i kalla vintern och lyssnar på Jason Mraz, och slås av hur mycket jag faktiskt saknar sommaren. Det är min årstid, den glada årstiden på året då man tillåts svettas och inte behöver sminka sig. Då man kan sitta på ett berg till sen natt eller tidig morgon, bara skratta, kivas och umgås. Kvällar då man kan sitta på altanen hos Henrik och röka, utan att det känns fel.
Eller festivalveckorna då man softar, chillar, bara är sig själv tillsammans med alla andra. Ser schysta band, en del gillar man mer en del mindre, men man går ändå och ser dem man gillar mindre. Just därför att man gärna vill upptäcka någonting nytt hos sig själv, komma på sig själv med att tänka: "gud, det här var ju verkligen inte dålig musik!" Jag älskar den känslan.
Jag älskar sommaren, och allt som kommer med den. Det finns inga gränser. Jag längtar!
Jag tror jag har blivit något av en nörd. Jag har alltid setts som en pojkflicka, men att jag skulle komma hem med ett Skullcandy headset för att kunna konversera på WOW, det hade väl ingen trott? Men jag har drömt om detta headset länge, länge, länge. Och äntligen är det mitt! 399 kronor på ONOFF; sänkt med 200 kronor nu under mellandagsrean. Så det var väl ett riktigt härligt kap? Ljudet är döhärligt och jag längtar efter att få använda micken vid något tillfälle. Först måste jag lära mig Ventrilo... detta helvetespåhitt! Men har en känsla av att lurarna kommer användas mestadels till musik.
Och visst är de otroligt snygga? Nog dreglar jag åtminstone! Gillar speciellt nitarna som sitter på var sida av dem. GRRR!
Och vet ni? Jag tror jag har någon typ av teknikprylarfetisch eller något. Detta år har jag inhandlat:
Min bärbara dator
Min Nokia
SONY hörlurar
Canon EOS 1000D
Fotoskrivare
Skullcandy headset
Ett antal spel till PS2 om det gills... lite.
Alltså... hjälp? Det är ju flera, flera tusen kronor! Men måste faktiskt erkänna att jag verkligen har varit rätt bortskämd detta år, då mamma och pappa velat ge oss saker och ting som de inte kunnat lika mycket förr. Jag tycker det är en fin gest, och nej, det handlar inte om att de hellre ger oss prylar än kärlek; vi får istället både och. En fin kombo enligt mig och ingenting jag klagar på.
DÄREMOT kan jag känna lite dåligt samvete ibland... Men konsumtion snurrar världen, right...?
Då sitter jag här hemma igen i villan. Det var faktiskt riktigt mysigt hos Henrik igår, vi hyrde en dålig film och åt godis. För filmen var inte bra. Familj på väghette den, med Robin Williams. "Jag har aldrig sett en dålig rulle med Williams", sa Henrik innan. Men nu har han det, för den var faktiskt riktigt seg. På det även verkligt amerikansk.
Ni vet, hela lilla bedrövliga familjen beger sig ut på en resa för att umgås och komma närmre varandra. Resan är givetvis full med hemska incidenter, men i slutet får alla varandra efter ett smörigt, "fyndigt", tal. Vid sidan av finns en påträngande familj, och de båda familjerna blir bääästa vänner. Sedan lever de lyckliga i alla sina dar' tillsammans.
Spy, spy, spy!
Amerikansk film har verkligen nått sin gräns när det enda de har att komma med är sliskiga smörkomedier och romantiska smörkomedier. Sedan har vi ju alla de filmer, tänker då främst på skräckfilmer, som de snor från Asien och gör dåliga remakeovers på. Personligen helvägrar jag att se den amerikanska Shutter. Snacka om att förstöra en grym filmupplevelse.
Nej, jag slopar de flesta amerikanska filmer nu. De är uttjatade!
AHH vad trött jag blir! Ringer till Henrik nu vid klockan tre, och han ligger fortfarande och sover! Han måste verkligen vara jättetaggad på att få träffa mig, jag menar, med tanke på hur tidigt han gick upp i morse för att få träffa mig, tidigare än fyra på eftermiddagen, eller fem, eller sex, eller hur jävla sent det nu blir.
Jag är dötrött och hade lika gärna kunnat sova tills nu själv. Fan vad waste of life. Jag som inte ens har lust att vara vaken.
She put a false smile on her face to look better, but she failed big time.
Just nu känns livet för tungt att bära. Jag känner mig ensam, övergiven, väldigt liten i en alldeles för stor värld. Studentlivet är snart över och paniken inför framtiden känns stark. Vad skall det bli av mig? Kommer jag få något jobb eller blir jag för evigt fattig och misslyckad? Kommer jag kunna vidareutbilda mig till någonting och bli något därefter? Kommer jag och Henrik någonsin kunna flytta ihop, eller får vi bo på varsitt håll hos föräldrarna? Kommer vi någonsin få ett eget, riktigt liv, tillsammans?
Jag mår riktigt illa när jag tänker på allt som är. Är så jävla less på framtiden och allt som har med den att göra. Ikväll är mina drömmar borta, ingenting finns kvar av dem. För jag orkar inte mer. Den där falska fasaden gör mig trött.
Jag bara existerar i en oviss framtid. Och jag hatar allt.
I just found out my cousin may not make it and the days they sure look grey. I just realised you walked out for freedom, will I even make it through the day?
Well it's been a shit year this far, so let's just wait a while before champagne and cigars.
You just realised you gave up for nothing and the candle we once lit went up in smoke. And the feeling hell is breaking loose, well it's a feeling that you girl, you provoked.
It's been a shit year this far, the pain and self-loathing far too hard. It's really been a shit year this far, my spirits too low for champagne and cigars.
Gud vad jag saknar Henrik redan. Kanske det beror på att vi varit så tätt inpå varandra nu under julhelgen, med tanke på allt. Det har varit riktigt skönt att i alla fall fått umgås så mycket med honom. Han är trots allt den som gör mig gladast, och han är den ende som verkligen vill finnas där för mig och som faktiskt gör det.
Det pirrar i min mage när jag tänker på honom. Fortfarande, och om inte mer nu än förr! Han är mitt allt.
Tre generationer tillsammans under Henkes student.
När ett liv förs till världen försvinner ett annat. Detta händer varje dag runt om i hela världen, men att det ligger så nära i ens eget liv lägger man aldrig en tanke på. Livet är en fröjd allt som oftast och när någonting dramatiskt händer konverterar all denna lycka man bär på till en enorm sorg, ett bakslag.
Julafton år 2008 blev ingen god jul. Den blev istället full av sorg. Fick ett samtal från Henrik omkring klockan 19.00 på julaftonskvällen. Det var en ledsen pojkvän som ringde och berättade att morfar hade ramlat baklänges i trappan, slagit illa i huvudet och sedan givetvis förts till sjukhus.
Chocken blev total. Jag vet inte hur jag skall hantera situationer som dessa men valde att hålla mig lugn inför Henrik, fastän jag satt och skakade i hela kroppen med hjärtat i halsgropen. Ögonen sved. Han var givetvis väldigt ledsen och till slut brast det för honom, jag försökte trösta och vi kom överens om att han skulle komma och hämta mig. Vi la på. Jag sprang ned i köket och hann inte ens berätta för mina föräldrar innan gråten fullständigt flög ur mig som en hel laddning.
Kurt låg på sjukhuset med allvarliga skallskador och läts vila in omkring klockan 21.00 den 25:e december. Det gjorde ont i mig att se alla sorgsna ansikten, det gjorde ont i mig att vara ledsen och känna sorg själv. För jag kände verkligen sorg, flashbacks nådde mig oinbjudna då jag själv förlorade min farmor i hjärnblödning år 2003, den 25:e december. Sorgen blev på något vis dubbelfattad och jag kopplade stundvis bort allt annat runt omkring. Nu var det Henriks familj som behövde support och kärlek. Så jag hamnade hos dem under julhelgen.
Har hunnit tänka mycket och uppskatta saker tusenfalt. Jag tänker på kryssningen till Åland Henriks mormor och morfar bjöd oss på, för att fira Kurts 80-årsdag. Jag tänker på Rethymnon och resan vi gjorde dit tillsammans, hela familjen. Kommer speciellt ihåg två tillfällen under vår resa som gör mig lite extra lycklig i maggropen. Det är den dag då vi, jag, Henrik, hans syskon Erik och Hanna, blev bjudna på en heldagsresa till Knossos tillsammans med mormor och morfar. Den dagen kommer jag aldrig glömma, puttar in den bland de mest minnesvärda. Sedan har vi den kvällen vi skulle äta och Kurt beställde in ”a small beer”, och den råsköna kyparen jävlades och verkligen gav honom en liten öl. Tänk er ett snapsglas, typ. Gud vad vi skrattade!
Jag kommer minnas julmiddagen förra året hos dem, alla var samlade och hade jättetrevligt. Tänker också på när jag och Henrik blev hembjudna på paltbröd med fläsk hos dem, någonting som också var otroligt trevligt.
Jag och Henrik har snart varit tillsammans i två år (18 januari), vilket betyder att jag under två års tid har lärt känna Kurt och lärt mig vilken person han är. Den perfekta morfadern, skulle väl jag vilja säga. Han var så otroligt snäll, och humor hade han. Sin egen, på något vis speciella humor som alltid fick mig att dra på smilbanden. Och jag har alltid sett hur glad Henrik har blivit i hans närhet, han har verkligen trivts och berikats med glädje när vi varit där, under veckan i Rethymnon och kryssningen. Morfar har alltid varit väldigt viktig för honom, och kommer alltid vara trots att han inte finns hos oss idag.
Jag hade alltså inte känt Kurt så länge innan han gick bort, men under två berikade år fick jag lära känna honom någorlunda. Tårarna når mig nu, när jag sitter här och skriver. Känslorna blir bara för tunga att bära när jag tänker på hans bortgång, julen, Henriks familjs sorg och alla mina minnen med MIN farmor, som jag aldrig hann säga hejdå till.
Det vi kan glädjas åt i dessa tider, det är att Kurt aldrig hann lida. Han kände ingenting. Detta är jag otroligt tacksam över, för det finns så många äldre och yngre människor som ligger där ute i världen och lider över långa perioder till livets slut. Sådana fall gör ont i mig att höra om, och jag blir rädd.
Nu hoppas jag att Kurt har hamnat på ett fint ställe där han kan dricka mycket grekisk öl och ta sköna promenader. Vi tänker mycket på honom, det kommer vi alla alltid göra.
Vila i frid Kurt, du är uppskattad och alla kommer minnas dig som världens bästa make, världens bästa pappa och världens bästa morfar.
Jag är väldigt trött efter ett par parti poker med brorsan, Ellinore och mor. Riktigt trött. Alkoholen jag drog i mig gör ju faktiskt heller inte saken bättre. Den berusningen är dock borta för länge sedan, och skönt är väl det!
Satt med över 200 marks och brorsan sa: Okej, men vi säger såhär; för varje mark du har får du inte pilla dig i ett enda hål på kroppen och lukta på fingret sen. Eller... du får inte plocka bort någonting från kroppen och sen kolla på det. Inte ens när du klipper naglarna. Eller... du... för varje mark du har får du inte fisa när någon ser dig. Inte ens är ute. Om du gör det, då måste du ringa mig och säga det. Och du vet, nu kommer du inte veta när du ska duscha, för när man pillar i ett hål på kroppen och luktar på fingret vet man om man ska duscha eller inte.
Han var helt klart avundsjuk för att han förlorade alla sina marker först båda gångerna...
Skriver mer "i morgon" (läs: idag). Då skall jag skriva om en väldigt viktig sak som förklarar min frånvaro från bloggen nu under jul.
En stolt stor-faster tillsammans med lilla charmiga Ebba!
Ebba och pappa (min storebror Andreas) passar bra ihop.
Ebba och lill-faster myser.
Ebba trivdes fint hos farmor.
Hon är till och med charmig när det är dags för blöjbyte.
Ögonen far och flyger åt alla håll. Jag och lillsyrran var helt hysteriskt glada när hon öppnade ögonen och verkligen granskade oss. Underbara lilla varelse! Jag undrar vad hon tänkte, jag undrar om hon tänker på gaga-språk? Jag undrar mycket och är väldigt nyfiken.
Det är underbart att ha fått ett nytt litet mirakel till familjen. Cia och Andreas har verkligen gjort ett superjobb och jag är så stolt! Sedan såg jag hur de båda verkligen strålade av kärlek och glädje.
Jajamänsan! Sitter framför Kalle och önskar er god jul. Är lite småtrött på julen, men det blir nog bättre senare när jag fått glo klart på årliga Kalle, käkat lite choklad och öppnat lite klappar. Eller vad tror ni?
Just nu längtar jag efter Henrik, trots att han nyss var här. Skall bli skönt att få komma dit ikväll och träffa familjen R. Riktigt trevligt!
Nåja, skall lägga undan datorn nu och vara lite sällskaplig. God jul och på återseende!
Här får ni en bild på min otroligt lilla söta brorsdotter som jag är stolt faster till. Kunde inte ha varit med lycklig och stolt! Det bara pirrar inom mig när jag tänker på att vi har ännu ett litet under i familj och släkt.
Hur underbart är det inte med barn? Längtar själv tills jag har åldern inne, ekonomi och fast boende. För det går ju inte att bara skaffa unge bara sådär, utan att veta att framtiden är säkrad, någotsånär i alla fall. Åtminstone känner jag så personligen. Vill inte förlita mig på mina föräldrar att de alltid skall finnas där så fort lillungen behöver någonting.
Nej, jobb, bostad och en redig karl som jag kan lita på är mina kriterier för att skaffa barn. Annars försätter man ju både sig själv och barnet i en osäker situation. Såvida man inte har föräldrar som man skulle kunna be om hjälp ekonomiskt hos, utan att få dåligt samvete. Då kan det vara helt okej om föräldrarna är med på det hela och är beredda.
Fast sedan kommer det ju alltid vara så att kärleken kommer i första hand. Men för att kunna ge ett barn kärlek behöver man ha allt klart för sig själv också, en viss trygghet ligger det ju ändå i att ha pengar till mat, kläder, blöjor etc. etc. Om man inte har det kan nog livet bli lite förvirrande och frustrerande att handskas med. Utefter personlig uppfattning.
Nåja, jag ville bara visa lillungen för er. Sedan kommer det ju alltid lite predikan gällande allt. Sådan är jag, take it or leave it.
Andreas, Cia och Ebba. Världens vackraste familj! :)
Jajamänsan! Det är dessa skor jag tar på mig när attityden är som starkast. Köpte dem för 100 pix förra veckan och de är riktigt schysta! Har gått och kikat på dem hur länge som helst, säkert i två månader. Så jag var lagom happyface när jag gick med dem i påsen, ut ur butiken, ut i friheten med nya pjux!
De är ju så juligt röda också, tycker ni inte? Det fick bli en liten julklapp.
You got me goin, you're oh so charming. You say I'm crazy, I got you crazy. I'm nothing but a womanizer.
Jag har en sådan rethosta. Det kliar i halsen och när jag hostar är det sådär riktigt skrovligt ni vet. Hoppas inte Henrik har åkt på samma skit nu, för han lät fan inte pigg när han ringde nu på förmiddagen. Han ringde och väckte mig! Förstår ni hur underligt det är? Jag vaknar alltid, utan undantag, före honom. Det är jag som ska ringa och väcka honom! Kan tänka mig att jag lät rätt grinig i telefon, jag är oftast det när jag är sådär trött och nyvaken och ingenting förstår.
Idag ska jag och Henrik i alla fall ned på stan för att hitta några sista julklappar. Trevligt!
Ps. Lilla tjejen som jag blev faster åt var en stor och frisk tjej och hon heter Ebba precis som jag sa. Ds.
Kvällen har lidit mot sitt slut och nattetid har tagit över. Sitter lite halvt obekvämt hemma i soffan framför TV:n med datorn i knät. Konverserar med diverse människor på MSN; däribland Micke som jag alltid har fun talks med.
Skall snart gå och lägga mig faktiskt. Inte för att sova, nej, jag skall titta på Forrest Gump igen. Det är rätt underligt egentligen, att kärleken till den filmen har varit total ända sedan jag såg den för första gången (jag kanske var de tio). Det kommer aldrig skapas någon så vacker film igen, aldrig! Det kommer heller aldrig finnas en skådespelare som spelar med sådan känsla som Tom Hanks (Cast Away är rent genialiskt skådespelad, precis som Forrest Gump).
Ja, det går inte att tala gott nog om Hanks. Han kommer för alltid vara min riddare på vit häst tillsammans med Johnny Depp, och Henrik såklart. De är mina tre knights! Vilken skön känsla jag fick i maggropen nu.
Klockan är inte ens halv elva och jag är trött. Det blir nog faktiskt tidig sänggång idag. Åtminstone som det känns nu. Skall nog dricka några flaskor julmust först, har redan druckit två nu ikväll.
Julmust är farligt, speciellt då min pappa och mamma säljer den allra godaste julmusten som går att få tag på; Hammar Bryggeris julmust. Mumsfilibablan! Skall dricka mig riktigt fet nu över jul. Skippa julmaten och bara dricka och dricka och dricka.
Ikväll, omkring 20.10, blev jag faster åt en liten flicka. Lyckan är spirande stark. Den var så stark när farsan ringde för att berätta att jag började grina. I Henriks soffa framför Breakheart Hotel tillsammans med hans familj.
Glädjetårar är de bästa tårarna.
Så nu längtar jag så mycket efter att julen överstökas tillsammans med nyår, så vi får åka och hälsa på nya lilla familjen. Kan knappt berga mig! Vill hålla i lillan så fort det bara går, för små barn är det bästa jag vet. Det finns ingen som kan föra ut en sådan värme och energi som ett litet barn.
Cia, Andreas och Lillflickan (som förmodligen kommer heta Ebba?), jag önskar all lycka! <33
Nu såg jag att en av mina favoritfilmer sänds på TV4 i morgon vid 21.00; Love actually. Gud så härligt! Så nu kan jag somna med ett leende på läpparna. Dessutom hade jag ett rätt mysigt (om än helt vanligt) samtal med älsklingen nyss, vilket också gjorde mig rätt glad. Festen i Smedjan anordnad av 18-årsfödelsedagsbarnet Ida var också super. Mycket dans och på det svett, och ingen alkohol för min del. Nykter på fest är den nya upptäckten, som jag gillar och har kul med.
Fick till och med en riktigt charmig lapdans av Carl. Intressant va? My first lapdance made by Carl!
Härligt värre!
Nu blir det den absoluta favoritfilmen Forrest Gump och sängen tillsammans med lite pop-corn och julmust. Göttans!
Godnatt, och tack för en fin kväll alla människor som var en del av den!(Bilder på alla sköna classmates kommer förmodligen upp i morgon bitti)
Jag började helt seriöst grina nyss, under hela slutet av Sagan om Konungens återkomst. Ni vet när Aragorn kröntes till kung över Midgård och hela befolkningen bugar för Frodo, Sam, Pippin och hobbiten vars namn jag inte kommer ihåg. Och så säger Aragorn när de fyra hobbitarna har bugat för honom: "You bows for no one."
Jag bara grinade! Sedan grinade jag när Sam gifte sig med sin drömkvinna, och Aragorn får sin flickvän. Och när gamle Bagger kommer tillbaka, sliten och grå.
Jag älskar hobbits. Hade jag fått vara en fiktiv figur från Midgård, då hade jag varit antingen en älva eller en hobbit. Förmodligen en lång, smal älva med gröna ögon och spetisga öron. Eller så hade jag velat vara Gandalf med värsta superkrafterna! Jag vill bo i Fylke tillsammans med Frodo och Sam.
Nu började till och med Sam grina, när Frodo måste ge sig iväg på ännu en resa. Gud vad allt blev jobbigt nu!
Jag är trött på att Henrik inte ringer när han har sagt att han skall det. Vem vet, han kanske ringer senare, vid typ 03.00, 04.00, 05.00? Men vad spelar det för roll, då sover jag ju ändå, och han vill snacka i fem minuter för att han är så trött...
Jag är trött på att farsan har värsta hostan på nedervåningen och håller mig vaken.
Jag är trött på att jag har sett Sagan om Konungens återkomst för många gånger innan läggdags.
Jag är trött på att sova i min säng, i en villa som inte är min utan mina föräldrars. Framtiden känns inte möjlig, för allt är så jävla fel samhällsmässigt.
Jag är trött på att människan tror på gud, för inte fan finns det någon sådan.
Kvällen har varit skön. Mestadels bestått av film och TV tillsammans med morötter och dip. Har fått en fläng av att vara nyttig nämligen. Med nyttig menar jag att godiset skippas för grönsaker med dip, så mycket godare! Faktum är att jag faktiskt gillar att dippa grönsaker mer än vad jag gillar chips (de är så jävla flottiga, tillsammans utgör de ju en nästintill grotesk duo).
Fotade lite nyss också, när jag hade som allra tråkigast. Bara satt och satt och satt på min rump och gjorde ingenting, så då var jag lite aktiv för en stund. Skall snart ta mitt aktiva ass upp till sängen för att läsa lite i en bok jag började läsa idag; Klassen heter den. Har inte riktigt förstått ännu vad den handlar om, men det kommer väl snart ifatt mig antar jag.
Och förresten; min uppgift i historia c är färdig och inskickad, på datumet! Jag är rätt imponerad av mig själv, måste jag få säga. Det blev tammefan sjukt mycket skrivet, om än enligt mig rörigt och intetsägande. Jag gillade inte frågorna, de kändes antingen självklara eller otroligt komplicerade. Vilken kluven känsla!
Nej, skall nog chilla lite nu med sisla som sitter med sin bärbara här i TV-rummet. Sedan skall jag gå till sängs med boken som sagt. Upp tidigt i morgon för att söka slutna hörlurar.
Guten nacht!
(Bör tilläggas att bilderna är helt och hållet oredigerade)
Jag har sådan enorm ångest! Det är nämligen så att jag i morgon skall åka med mor min till Onoff för att hitta ett par passande hörlurar. Just nu står det mellan dessa två modeller ur Sonys lager; men jag vet ju fan ingenting! Det verkar som om båda paren är... lite budget (och fula...)?
Drömhörlurarna (och kommer alltid vara) är Skullcandys maffiga modell. De vita paren med rosa inslag. Dessutom skall det tydligen vara ett grymt jävla ljud i dem. Men... pengar är alltid ett problem, för bra grejer är i lag dyrare. Mycket dyrare.
Detta gör mig galen och spattig i hela kroppen. Hjälp?
Min vän Micke berättar lite för mig hur det går till att vara med i Vem vet mest? Jag skall inte säga för mycket, men det urartade i alla fall för min del. But hey, we all make misstag:
Bengt Hennings! säger: När det gäller Vem vet mest så spelar man in en hel veckas program på en dag. Och varje vecka är det ju tre pers som går vidare till fredagsfinalen. Så de som gör det får ju byta kläder och så emellan
Bengt Hennings! säger: Eller förlåt mig, tre från varje program
elfrida hjärta henrik - you're the closest to heaven that I'll ever be säger: Haha, ok ;D
Bengt Hennings! säger: Men man får iaf byta kläder och liksom låtsas att det gått en vecka. Rickard Olsson kan ställa frågor som "har ni laddat under veckan?" o.s.v. och då är det bara att nicka instämmande :D
elfrida hjärta henrik - you're the closest to heaven that I'll ever be säger: hahaha :D fan vad coolt. det ska jag tända på. ;)
Bengt Hennings! säger: du kanske menar tänka på? ;)
elfrida hjärta henrik - you're the closest to heaven that I'll ever be säger: HAHAHAHAHAHA
Bengt Hennings! säger: kanske en något udda fetisch, men visst, alla har vi våra små egenheter :P
elfrida hjärta henrik - you're the closest to heaven that I'll ever be säger: hahahaha!
Alltså... jag är för trött för mitt eget bästa för att förstå att detta egentligen inte var så jävla sjukt kul! (JO DET VAR DET! *asg*) Humorn är på t(sn)opp
Jag har inget liv, för jag tar kort på mina två parfymer som jag köpte på Kreta. Not much to life, huh?
Har pluggat mest hela kvällen. Historia c som ni vet. Jag kan faktiskt inte neka till att det är intressant, för det är det. Det värsta är att man hela tiden även ville engagera sig i sina MSN-konversationer och se på film, värsta i-landsproblemet där då man inte hinner med båda. Egentligen vet jag att jag inte borde logga in på MSN när jag skall plugga. Hamnar alltid i intressanta och underhållande samtal med min vän Micke. Jag har nog faktiskt aldrig tråkigt med honom på MSN. Det är farligt, må jag säga.
Så det här är till Micke:du förstör min studiegång. But what the heck, fuck that!
Nu skall jag förflytta mig till sängen med datorn, får inte lika ont i stjärten där som jag får på min hårda datorstol.
Jag sitter här hemma och tänker glatt "nu skall jag jobba på riktigt bra med projektet och skriva många A4 under kvällen", slår upp skrivblocket och finner det mest irriterande A4 någonsin... nämligen historia c uppgiften! Den skall vi göra för att slippa frånvaro från diverse lektioner dessa två projektveckor, fyra lektioner för att vara exakt.
Denna uppgift skall vara inlämnad på fredag 23.59, och jag hade helt och hållet glömt bort den! Så det blir ingen tidig sänggång idag direkt, som jag hade tänkt att det skulle bli. Nej, det blir nog till att snällt sitta uppe och skriva (kul att vara lagom utdöd i morgon på mötet med Leader Gränslandet). Ett A4 hittills, på fråga nummer ett... Jag säger bara: SUCK!
Min hals har bara blivit värre och värre under dagen. Allt beror på denna jävla hosta som så hopplöst skall reta mig. Det känns ju som om halsen är helt blodig, fastän den ju inte är det.
Men nu skall jag lägga mig framför SissElak (en DVD med sketcher med Sissela Kyle.) och försöka somna. Sedan kommer nog älsklingen och håller mig sällskap, han spelar just nu. Men det är så mys att sova på hans axel.
Han är bäst!
Förresten! På tal om DVD:er med komiker; såg Ett livsverk idag med Björn Gustafsson. Jag kan aldrig sluta skratta. Den mannen är sååååååååå underbart rolig! Och charmig! Och söt! Och mest lite av allt faktiskt.
Herregud vad irriterad jag kan bli på mig själv ibland! Ni vet, jag antog ju erbjudandet igår från färgadelinser. Skickade TVÅ mail till dem igår, därför att jag missade att läsa informationen ordentligt. Eller så glömde jag bara. Sedan idag går jag in på hemsidan och ser att de har avslutat erbjudandet. Skriver direkt ett mail till dem och säger att jag hoppas på att få mina linser, trots att jag publicerade och skickade mail så sent. Omkring klockan 23 igår.
Givetvis ska jag få mina linser, men de kanske ser mig som världens stalker nu när jag har råkat skicka samma mail två gånger, och två stycken innan det. Jag blir så irriterad på mig själv alltså! Klumpeduns minst sagt, i alla fall när det gäller sådant. Nåja, oftast.
Jag visste väl att domedagen skulle vara här inom kort. Det hela började egentligen igår då jag kände att halsen sved lite. Tänkte att det var bara för att klockan var så sen, man brukar ju kunna få ont i halsen då om man är uppe för länge. Men idag gör det bara ännu mer ont. Det känns faktiskt till och med som vägen till halsfluss, vilket jag inte har tid med. Vi får bara hoppas att det inte är lunginflammation o.s.v. Ska gå och kolla upp detta om det blir värre.
Men ni vet, jag har verkligen inte tid att vara sjuk. Idag hade jag ett möte med några klasskamrater vid 13.00, som jag var tvungen att ställa in. På torsdag har jag ett otroligt viktigt möte med möjliga bidragsgivare till vår teatergrupp. Har nog även en tid hos tandläkaren, vilken jag förmodligen måste ställa in. Man får ju inte gå till tandläkaren om man är sjuk, och jag är inte sen att gärna slippa. På lördag är det fest för Ida som fyller 18, vilket jag ju verkligen inte vill missa! Efter det kommer julveckan och nyår, vill man vara sjuk då?
Klockan är 03.05 och jag kan inte riktigt placera om jag skall räkna detta öde som morgon eller natt. Vilket jävla system! Freakar ut rätt rejält på bilden också. Men det är ju jag i ett nötskal, att se dum, oskyldig och oförstående ut.
Nu skall jag hoppa i säng med min bok och hoppas på att överleva en natt till. Tragiska människa...
Helt seriöst, jag brukar ofta garva åt olika parodier, även om det är parodier på folk som jag faktiskt gillar eller rent utav avgudar. Som ni vet så gillar jag faktiskt Blondinbella, Kissie däremot är ju ett rätt stort skämt. Men här gör två stycken fjortisar narr av en fjortis och en affärsmänniska, båda väldigt framgånsrika med sina bloggar. Så vad beror denna parodi på?
Det kan vara överflöd av fritid, men först och främst förmodligen ren och skär avundsjuka. Så den här parodin åker direkt i papperskorgen. Däremot finns det faktiskt parodier på dessa bloggerskor som är riktigt roliga (no offence Bella, men de är faktiskt sjukt sköna).
Jag tänker givetvis på den lite mer välproducerade Blondinkissie!
Tjejen och killen är ju faktiskt roliga! Och skicklig.
Åh, nu blev jag himla glad när jag hittade ett otroligt fint erbjudande. Ett erbjudande till alla bloggare där ute som varit aktiva i mer än två månader. Erbjudandet kommer från www.fargadelinser.com. Bloggar man nu om detta underbara företag får man ett par färgade linser, alldeles gratis! Tänk om alla kunde vara lika generösa såhär i juletider.
Så detta är verkligen en jättekul grej, som jag gillar! Har ju velat testa färgade linser hur länge som helst, så detta kommer bli spännande.
Lucia i lördags. Eftersom syrran går estet var vi ju tvungna att punga ut cashen och gå dit. Det var verkligen värt det. Speciellt vackert var det när Simon Hassle strålande ut i Helga Natt. Ja, jag har då aldrig hört på make till röst i Katrienholm. Oslagbart, det säger jag bara.
Kul att bilderna blir fett dåliga på bloggen. HD TACK! Brorsan är ju hajp på HD, fixa nununu!
Igår bröt Kevins flickvän ihop på efterfesten, hon orkade inte se på när alla slet och drog i honom åt alla håll och kanter. Till slut orkade hon inte mer. Och Kevin, gentleman som han verkar vara, drog in henne och släkten i ett enskilt rum där de fortsatte festandet. Till Expressen hade han tydligen sagt: "Jag är ledsen för det här, verkligen. Men hon vill vara med mig."
Hur gulligt är det inte att gå ifrån alla firande människor som bara slänger hyllningar åt hans håll, för att umgås med flickvännen? Jag blev fan tårögd när jag läste det. Lättrörd idag, jotack!
Ja, jag gillar mina dojer. De är de bästa jag någonsin har haft, för 300 riksdaler. Hur bra är inte det?
Nu skall jag duscha för att sedan klä på mig nya fina klänningen och förbereda mig inför lucian ikväll. Någon utgång blir det inte, för ingen pallar nog egentligen.
Visar klänningen senare förmodligen! Den är SÅ fin!
Här kommer en lång men lätt värd lista. Ni lär er nog lite om mig, ni som inte känner mig som person. Read it or leave it (read it)!
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag dansade i Fannys lägenhet hejvilt med smålänningar? Eller okej, de försökte dansa med mig men jag knuffade förvillat bort dem. För fyfan vad de var groteska! Diss dirr på sådana människor (ufon?).
2. Höll du några av dina nyårslöfte Jag är alldeles för svag och nytänkande för nyårslöften... ehum!
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, så är inte fallet. Däremot så kommer det väl ut en liten unge snart som min bror Andreas och Cia skall fostra. Jag längtar sannerligen efter att få hålla i en liten barnkropp och känna värmen, det gör vi alla. Himla kul med tillskott i släkten också.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej, så är inte fallet. Däremot har det hänt en hel del läskiga grejer omkring Katrineholm i år som jag aldrig kommer glömma. Nämner ingenting.
5.Vilka länder besökte du? Grekland, och räknas Åland med Ålandsbåten? Ja, fan, det gör det!
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009? Ja, det finns speciellt en människa som jag kommer sakna; min allra bästa vän genom tiderna, Zandrah, som övergett lillstaden för lillön Gotland. Nu blev jag ledsen.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas? 27 september och hela vistelsen då vi åkte till Rethymnon, Kreta.Det kommer jag verkligen aldrig glömma, aldrig! Dels för att Henrik spydde och hulkade på flygplatsen; men givetvis mest för att hela veckan bara var den mest lyckade i hela mitt mänskliga liv.
8. Vad var din största framgång 2008? Medlemsskapet och arbetet i teatergruppen Omformare, givetvis.
9. Största misstaget? Gå ut med röda, tunna, låga tygskor i snöblask.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Ja, jag har varit sjuk mest hela tiden kan man tycka. Och skador sker hela tiden när jag nyper Henrik och får igen, bus! Men den mest seriösa skadan var nog när hela Henriks CD/DVD-samling föll ned i huvudet på mig från hans hylla ovanför sängen, kändes bra i skallen. (Ja, han hade ned dem på mig och sa förlåt tusenfallt.)
11. Bästa köpet? Dator och Canon 1000D, om man nu får räkna det till köp? Sedan får vi inte glömma kentbiljetterna och biljetten till Peace and Love.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Förmodligen kläder och Greklandsresan.Det går alltid åt pengar.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Greklandsresan, kentkonserterna (Norrköping x2 + en på P&L), Peace and Love, min vän Christian, Henrik (alltid) och nyheten om att bli faster.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008? We are the world och Lasse Liten Blues från FN-konserten.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Way much happier! Förmodligen mycket tack vare Henrik och våra snart två gångna år tillsammans.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Dansat i Fannys lägenhet I guess. Eller varför inte tvingat mig själv upp ur sängen om mornarna?
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Hånglat med Fanny! En gång, en gång för mycket. Det är en gång alldeles för mycket, never again! Jag mår illa när jag tänker på att hångla med en tjej, bluuuu! Hulk, hulk.
18. Hur tillbringar du julen? Först umgås jag med min kära familj fram till kvällningen, sisådär klockan 20 eller 21 kanske. Sedan bär det av till Henrik och hans familj. Himla mys alltså!
19. Blev du kär i år? Men hallå, dah? Jag blir ju kär i min Henrik hela tiden.
20. Favoritprogram på TV? Livet i Fagervik, NO DOUBT! Det finns ingen serie som denna, förutom Rederiet. Den kan jag gå med på utan att sura.
21. Bästa boken du läste i år? Hon älskade. (Som jag inte hann läsa klart riktigt, riktigt eftersom jag var tvungen att lämna tillbaks den till bibblan, 7 dagars lån, snålt!)
22. Största musikalista upptäckten? Mig själv! *not* Okejdå, min syrra som jag alltid har vetat sjunga... eller kanske Kevin? Han var ju mer förvånande.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? I'm spoiled, Greklandsresan för nära 5000.
25. Något du önskade dig men inte fick? Slutar man någonsin önska sig saker? Jag får väl det jag vill ha, oftast. Men inte så att det går till överdrift.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2008? Hm. Umgicks med Henrik som jag kommer ihåg det. Var det någon mer här? Tell me i så fall.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Långt hår kanske, en plats i regeringen, en egen krönika i D.N. En skriven bok. Bra betyg i svenska b.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2008? Lite kaxigare men inte elak. Mer attityd helt enkelt, mer självkänsla, jag kan om jag vill är väl nya trenden?
29. Vad fick dig att må bra? Pojkvän, familj... smör smör smör, dryp, dryp, dryp.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Ojoj, utan tvekan Robert Pattinson. Finns det någon hetare jordlig varelse just nu? Sedan att han är en blodtörstig vampyr gör ju inte saken mindre het. GRR!
31. Vem saknade du? Zandrah som jag gungade med på högstadiet och skapade larviga låtar tillsammans med. Hon som jag mötte på en kallblodig mördare nyrymd från Karsudden tillsammans med efter att vi hört ett iskallt skrik från en lägenhet (förmodligen direkt ur en film). Hon som jag därefter sprang säkert en kilometer med, svinfort!
Det var tider det...
32. De bästa nya människorna du träffade? Jag får väl säga de i min klass, men de räknas väl inte som nya direkt? Men de är underbart bra hur som. Sedan får jag väl även räkna dit Henriks släktingar, jag gillar dem så mycket! Och alla hans vänner. Och givetvis Micke, Ronbir och Lennarth från teatergruppen. Ja, det får väl bli dem. Och det räcker gott och väl för mitt välmående.
Här kommer Blondinbella upp med ett nytt inslag i bloggen, som jag måste säga att jag uppskattar.
Det är rentav det bästa inslaget någonsin, från Bellas sida. Men givetvis finns dessa jantelagsdyrkare där med ens för att fälla kommentarer som "vad ger Bella rätt att verka som rådgivare, hon har ingen utbildning eller något underlag för detta." Och om det är någonting som gör mig förbannad, då är det när människan inte kan acceptera en annan människas framgång. Dessutom gör det mig otroligt förbannad att se hur människor fortfarande kan klanka ned på andra människor, fastän de vet att de har en svagare ställning i frågan.
"Du skall inte komma här och tro att du är bättre."
Man bara måste fälla en kommentar, visa att man på någon nivå är "bättre" än motsatsen. Det är en sådan typisk svensk grej, att känna sig högst, vackrast och bäst! "Du och du är inte bättre än mig, bättre än många andra, men inte bättre än mig and you will never be. Face it!" När skall svenskarna börja leva på 2000-talet och sluta se sig själv som adliga? När skall svenskarna acceptera att all framgång är giltig och vem som helst kan hamna var som helst, bara man vill det tillräckligt mycket?
Jag börjar ledsna på denna naiva människosyn som många faktiskt innehar. Acceptera andras framgång, glädjs med den istället för att se ned på den med sur min. Förstå att ingen är bättre än någon, för livet kan inte mätas i pengar och det finns alldeles för lite tid. Inse nu att alla kan lika mycket, precis som de vill!
Det handlar nog om säkerhet och osäkerhet, eller vad tros?
Varför skämmas för att man läser på tjottahitin? Det ser jag ingen mening i. Jag är en stolt skitläsare! Okej, vi sparar på detaljerna, but still.
Men det finns så många där ute som verkar skämmas för detta ypperliga fenomen? När man ändå bara sitter där, kan man väl lika gärna gnugga energiknölarna lite genom att läsa några rader? Ser inget fel i det hela. Speciellt tjejer har svårt att erkänna denna företeelse, precis som om det vore mer manligt och naturligt för män att läsa på tjottan.
Det är klart vi tjejer ses som en svagare länk när vi inte vågar ta för oss av det goda. Nej, nu får ni sluta fjanta och stå på er tjejer!
Pratade just med älsklingen i telefon, ett kort men mysigt samtal ändå. Han skall sitta och übernörda nu inatt, framför alla de där datorspelen ni vet. Önskar faktiskt att jag kunde göra detsamma, men min dator står inte tillräckligt med pall för det. Behöver få in ett ram eller två i burken först, innan jag kan nörda med flyt.
Nej, måste ju vara pigg i morgon också för då händer det grejer skall ni se. Först bär det av ned till lilla centrum för att leta upp en festklänning. Det skall testas och väljas, det är absolut hopplöst skall ni veta. Får sådan ångest när jag står där och väljer mellan en, två eller tre klänningar. Det finns ingenting som är värre, än att välja just klänningar. Den måste vara perfekt och avspegla personlighet. En topp kan vara vilken som helst, den är snygg ändå, men en klänning är ett konstverk tillsammans med kvinnan.
På kvällen är det lucia i Duveholmshallen som gäller. Syrran går ju estet så hon medverkar i sådant shit. Är egentligen inte mycket för lucia, det är mest varmt och okejdå, kanske lite, lite vackert. Det är dock ingen tradition som jag kommer följa, för jag bryr mig inte så mycket. Går mest dit för att stötta lillsyrran, för jag finns ju alltid där för henne.
Ännu litet senare på kvällen drar jag och Henke på partaj. Det blir nice!
Varför är fredagar så jävla värdelösa? Det enda som är bra är att vakna på morgonen och tänka att nu är det bara en dag kvar, innan man kan "slappna av" och tänka för sig själv. Men sedan sitter man likförbannat där på kvällen och känner sig ensam. Ibland känns det hopplöst, ibland nyttigt och kanske till och med rätt skönt.
I morgon skall jag i alla fall umgås med Henrik. Det blir nog bra...
Det är så kul att stå bredvid och se på, när allt bara känns piss. Vad man än säger är det fel, man är jobbig eller fjantig. Aldrig får man vara bara den man är, och säga någonting sådant. För allt är fel, allt är dumt. Det är tröttsamt, att aldrig få säga som man känner utan att bli idiotförklarad eller avvisad.
Ibland blir jag ledsen när jag tänker på dig.Eller är det på oss?
OKEJ! NU är Elfrida arg, nu är Elfrida så jävla förbannad att hon snart flyger upp i luften och sprängs som en ballong som utsätts för alldeles för hårt tryck. Alldeles för långt upp i luften! Kors i taket så förbannad jag är!
Sitter och kollar på det här jävla MTV nu, och det där jävla programmet My Super Sweet 16 som handlar om bortskämda snorungar med alldeles för mycket pengar och alldeles för rika föräldrar. De jävla snorungarna fick nyss smycken för över 200.000 dollar!
Varför finns det sådana människor? Fattar de inte själva hur otroligt jävla blåsta de är? De köper bilar, hyr stora jävla toklokaler för att få plats med så många människor de kan, som de inte ens känner eller har några band till, för att fira sin 16-årsdag. Folk som de bara bjudit in, för att få status, ses som några jävla kändisar när de inte är mer än vanliga tjejer (okej... vanliga, bortskämda jävla fjortisar!). Hyr in artister, svindyra rätt stora artister.
Var kommer alla pengar ifrån? Fan! Att inte människan har förstått än att pengar inte behövs till sådana onödiga engagemang, för det är just vad de är. Där pengar behövs är knappast vid dessa tillfällen, nej, de behövs till så mycket annat.
Var fan är världen på väg egentligen? AHHHHHHHHHHHHHHHH!
En kvinna på 22 (nåväl, flicka i hjärtat) som siktar på att börja studera vid Gotlands Högskola, arkeologiprogrammet, höstterminen 2013. Mina intressen är historia, gaming och böcker. Böcker, dem har jag alldeles för många av. Så många att jag faktiskt tvivlar på att jag kommer hinna läsa alla. Men de är som barn för mig, sådan kärlek känner jag. Följ mig till mina drömmars mål, vi skall nog kunna känna glädje, smärta, lycka, skräck och kärlek tillsammans.
Nu på morgonen har jag faktiskt varit en riktigt duktig tjej och kört 20 minuter på min crosstrainer. Tänk nu inte att "men vadå, 20 minuter är ju ingenting!", för då har ni aldrig stått på en crosstrainer och kört hårt. Stå och fjolla i 40-50 minuter (om det nu känns mycket bättre) kan väl vem som helst.
