Nu flyttar jag förmodligen för gott

HÄRMED HÄNVISAS MINA LÄSARE TILL:
HTTP://KULTURTRASH.MINPENNA.SE

Notera: Denna blogg kommer alltid finnas kvar, jag vill inte utradera alla minnen bara sådär. Så denna blogg kommer alltid finnas kvar som arkiv för det gångna bloggåret. Så varken jag eller ni behöver sörja!

OKEJ! Nu kommer jag med en sådan där "tråkig" nyhet igen... Jag har bytt blogg, igen! Denna gång stannar jag förmodligen kvar. Är så trött på blogger.com, för min blogg känns så himla... platt? Dessutom, som ni kan läsa i ett tidigare inlägg, var jag på jakt efter en blogg där upplösningen på bilderna blev bättre! Och på denna blogg kommer upplösningen bli super då man själv helt och hållet bestämmer storleken på bilden o.s.v.

Så på minpenna.se hamnar jag förmodligen till den tid då jag har råd med egen domän o.s.v. Ni hänger väl med?

kulturtrash.com, I'm a dreamer

Jag funderar starkt på att skaffa en egen domän. Inte för att jag har tokmånga läsare direkt, utan mest för att det känns bättre att ha någonting eget liksom. Som jag har förstått måste man kanske ha blogg.se, och den chansen har ju jag sumpat. Tog ju bort min blogg därifrån i en ren irritationssituation, och nu verkar den inte gå att få tillbaka.

Kanske jag får hålla mig till blogger.com för all framtid, men det känns så oseriöst. Trist och platt. Får ju inte utlopp för någon typ av kreativitet gällande design och så vidare då blogger är så enformigt.

Eller så är det bara jag som är trög och inte fattar ett skit! Men ni som har egna domäner; hur gjorde ni för att forsla över bloggen, och hur mycket betalar ni i månaden/per år?

Riktigt trött på gnällspikar och samhällsideal

Jag är så jävla stolt över mig själv! Jag har faktiskt ingenting att skämmas för. Jag är lite knubbig, so what? Vem fan bryr sig? Om någon någonsin skulle kommentera det, så är väl det deras åsikt och problem att störa sig på. Vill de lägga ned energi på det, så visst, fine. Jag behöver ju inte lägga ned onödig energi på att bry mig. Jag har massvis med annat att lägga ned energi på.

Jag förstår inte varför knubbiga kvinnor/tjejer skäms över sig själva och tror att hela jävla livet skall rasera som ett sandslott i vinden. Jag blir frustrerad, och till och med lite förbannad. Lite arg på kvinnor/tjejer som ser sig själva som fettbomber, men givetvis även (och mestadels) media som genom retuschering framkallar ett behov hos framförallt unga flickor att svälta sig själva genom diverse dieter. Detta påhitt sprider sig dessutom mer och mer till kvinnor, och även pojkar/män.

Jag har ingenting emot människor som vill gå ned i vikt så länge de gör det för sin egen skull och ingen annans, och så länge det håller sig på en nivå över det sjukliga. Sedan är det extra farligt att fokusera för mycket på sin kropp när man är inne i en psykisk svacka. Det kan jag säga helt och hållet utefter egen erfarenhet då jag själv drabbades av ätstörningar i de yngre tonåren. Jag var smal som en sticka och mådde under denna tid mycket psykiskt dåligt. En dag sade mamma ifrån och frågade om jag verkligen mådde bra. Fattade inte riktigt vad hon egentligen pratade om, denna störning gjorde mig ju blind. Alla andra såg vad som skedde, förutom jag själv. Hos doktorn fick jag beskedet "förstoppning". Det var då jag insåg att detta var någonting jag skulle behöva ta tag i på eget bevåg, eftersom läkarna utestängde mig ur sitt register och drog sina obegripliga slutsatser.

Faktum är att jag under hela mitt liv har verkat väldigt stark utåt, men det är först nu jag kan göra mig förtjänt av titeln, för det är först nu de senaste veckorna som jag insett att där inte finns någon som helst anledning att inte vara stolt. Tänk om fler kunde tänka så? Tänk om fler kunde vara lika starka och självgående!

Jag är inte självgod, bara jävligt rädd och trött på det här jävla idealet som alla tror på! Jag kan inte rå för det, men när människor snackar om att livet är skit på grund av att de är lite mulliga vill jag bara be dem söka psykisk hjälp! Psykisk hjälp, eller någon typ av push, som kan få dem att inse att det ideal de tror på inte är verkligt. Det är fake! Och vad är coolt med att vara fake?

Nej, ingenting. Så lämna dessa tankar någon annanstans och inse att du är här och nu, slösa inte bort livet på att tro att en taskig och vriden så-här-skall-du-se-ut-i-dagens-samhälle-ideologi någonsin skulle kunna hjälpa dig här i livet. För så är inte fallet, den får dig snarare att må än sämre. Jag har ju själv suttit i sitsen och känt på det ansträngda livet. Det är ingenting jag vill uppleva igen, någonsin! Och jag känner verkligen sympati för människor som lider av någon typ av ätstörning. Jag tänker på dem och förundras verkligen över de som valt att kämpa. Dessa människor är guld värda och några att se upp till. Så lägg märke till att jag inte känner något typ av hat eller ogillande mot de som lider av ätstörningar. Jag är däremot jävligt tveksam mot människor som gnäller och inte vill jobba på sig själva och sin självkänsla, utan lämnar allt i ett hörn för att samla damm.

Så för er som är missnöjda; börja jobba på er själva, se till alla faktorer som kan störa dig psykiskt innan du börjar jobba på att gå ned i vikt, fastna inte för hårt på vikten utan se istället dig själv i spegeln och tänk efter en stund; varför är jag egentligen så jävla missnöjd? Kommer du fram till någonting, påverka men håll dig till det normala. Ta mig på mina ord: ätstörningar är ingenting jag önskar ens min största fiende.

Grabben som tjänar mer än en student, impressing

"Ni snackar som jag är en fattig lapp men måste jag lägga upp alla mina lönespecar för att ni ska fatta att jag tjänar mer än er och era föreldrar? ska ner till skatteverket och be ludren om ett utdrag."

Okej, grabben påstår att han tjänar "mer pengar än er och era föreldrar" (det stavas föräldrar, Bruno...). Ja, jo, det är ju svårt att tjäna mer pengar än ungdomar med ett studiebidrag på 1050 kronor i månaden. Dessutom kan lilla Bruno knappast ha ett jobb som kräver någon typ av intelligent kompetens, eller ens någon kompetens överhuvudtaget. Jag tror han jobbar som sopgubbe, i någon liten kommun i landet som inte ens finns med på någon karta eller i något bokfört register.

Hur skulle man omöjligt kunna tro någonting annat?

Sketen upplösning, tips?

Jag skaffar en systemkamera och bilderna blir jättebra; men väl uppe i bloggen blir upplösningen sjukt dålig! De inger inte alls samma känslor i bloggen som när jag öppnar upp dem i visningsprogrammet på datorn. De här bilderna är till exempel otroligt fina, men blogger förstör dem! Jag har egentligen ingen lust att byta bloggsajt, men eftersom att jag vill ha bilderna i sådan bra upplösning som möjligt känns det som den enda utvägen...

Någon som vet en bloggsajt där bilderna blir lika perfekta som i visningsprogrammet? Wordpress, funkar det t.ex? Ge mig tips och säg allt ni vet nu!

Jag och mamma behövde luft

Han är dramatiker också...

Henrik har legat här i min säng och mått otroligt dåligt hela natten; magsjuka. Nu på morgonen var han riktigt dramatisk.

Jag: Alltså... jag bara sitter och rapar hela tiden. Det känns som om jag ska spy.
Henrik: När man rapar brukar det ju oftast leda till att man ska dö...
Jag: Eeeh? (börjar asgarva)
Henrik: NEJ, jag menar spyr! Det där var väl lite väl dramatiskt.

Ibland får han till det, rejält.

Det ni inte visste!

Det ni inte visste är att jag ju är lite flummig sådär, och skall alltid vara lite mer speciell än alla andra, så såhär ser min MSN ut. Visst är den himla flashig faktiskt? Det är inte bara bloggen som får mig att känna ångest, utan även vilket skal jag skall använda till MSN.

Äsch, jag får sova på saken; vilket skal, att vara eller att icke vara, det är ju trots allt den stora frågan. Och så kommer det väl alltid att vara?

FLUMMIGT VÄRRE! GODNATT GOTT FOLK, FRÅN VARDAGSBLOGGEN.

Rudolf med röda mulen

Sitter med en liten tryckande känsla av ångest här framför datorn och bloggen. Vet inte riktigt vad jag skall ha för header. Utbudet är inte direkt stort här bland de sparade filerna på laptopen, någon tillgång till photoshop har jag inte heller. Visst känns livet hopplöst ibland?

Nåja, dagen har åtminstone varit bra. Eller ja, den har ju varit helt okej. Mysigt och givande att umgås med älsklingen i alla fall. Vi lagade mat (läs: jag lagade mat) och såg på Vänner. Sedan somnade han på soffan och snarkade som en grymtande gris, jag smetade tandkräm på hans näsa. Inte fan märkte han det. Han vaknade, såg sig till och med i spegeln, men ingenting såg han.

Han frågade varför jag skrattade hela tiden, och till slut kunde jag ju inte hålla mig från den rena och skära sanningen längre. Så jag berättade det, att han hade tandkräm på näsan. Reaktionen var knappt märkbar, bara ett trist "jaha". Sedan, efter en stund gick han på tjottan. När han kom tillbaka in i rummet igen sa han:

Du vet om att tandkräm fräter på huden va? Jag är alldeles röd på näsan.

Ja, jo, jag kunde ju faktiskt inte låta bli att garva. Finns det bara ett ord för mig, och är det i så fall ondska?

Kanske.

Oopsideyseeey!

Hoppsan! Klockan blir visst mycket när man har "kul". Så eftersom tiden bara rinner iväg sådär snabbt är det dags för mig att tvinga hit John Blund. Först bara måste jag läsa några sidor ur Är det någon där?. Den är beroendeframkallande, jag lovar er!

Några sidor brukar rinna ut till några kapitel. Det är sådana böcker jag bara älskar!

Men godnatt!

Det ni inte visste!

Det ni inte visste var att jag en gång blev fotograferad och påtänkt till en artikel i Dagens media. Roger Clumsée var till och med här för att fota mig en tidig morgon, och det gjorde han ju också. Satt vid datorn och han tog en dösnygg bild med skithärligt ljus!

Det hela började egentligen med att jag skrev ett inlägg om Glocalnet i min förra blogg (läs inlägget här). Detta fick ju Glocalnet nys om förstås då de ofta söker på sitt bolagsnamn för att se vad olika forum och bloggare skriver om dem. Men de fick inte bara nys om det; de kommenterade även inlägget! Detta fick i sin tur Dagens media nys om, på något underligt vis. Jag blev uppringd av dem och de undrade om jag ville ställa upp på en artikel. Och visst ville jag det, för jag kan ju åtminstone stå för vad jag sagt.

Så de sa att de skulle skicka hem en fotograf till mig. Sagt och gjort! Men efter det har jag varken sett någon artikel eller hört från dem.

Tänk om de hade skrivit den där artikeln! Då kanske jag hade blivit känd som tjejen som vågar bita ifrån och faktiskt stå för det. Jag kanske hade fått börja blogga för Spotlife och blivit lika rik som alla andra bloggare som gör det! Tänk hur underbart det hade varit att slippa oroa sig i några år över att inte ha några cash. Då hade jag kunnat flytta ihop med Henrik, precis som Bella gjort med sin Nils.

Jag vet faktiskt om att man kan söka till Spotlife för att få blogga hos dem. Men skulle någon ens vilja läsa min trasiga blogg? Jag är ju bara den där sköna, bittra, schysta tjejen som inte har annat än vardag. Är inte det lite grått?

Nåja, man vet ju aldrig vad framtiden för med sig. Nu blir det åtminstone pasta och pestosås!

Jag skall drömma vidare.

Ingen sömn = utmattning

Jag sov ingenting inatt, absolut ingenting. Kan inte förstå varför det skall vara så svårt att sova? Har fått allvarliga problem med det den senaste tiden. Igår natt till exempel sov jag ingenting, vilket resulterade i att jag gick upp först halv tre på eftermiddagen. Det känns inte rättvist nu när jag har skola och sköta, plus en fritid utanför skolan. Man blir ju helt slut!

Under dessa nätter när jag har sovit oroligt har jag faktiskt drömt mardrömmar om studenten. Himla obehagligt! Har drömt saker som att inte ha hunnit köpa en klänning och hunnit upp med klassen på scenen i idrottshallen. Blev jagad av några jävla elefantliknande varelser också, som gjort att jag blivit alldeles svettig och spänd.

Nehepp, om tre timmar är det dags för begravning av Henriks morfar. Det är anledningen till att jag kan sitta här och skriva idag vid klockan tio. Men kanske jag borde göra mig i ordning nu istället, man vill ju se så fin ut som möjligt. För allting kommer bli så fint!

Smyckesdesignare, en blogg för alla smaker

http://ecadesign.blogg.se/

Jag måste bara tipsa er om designbloggaren innan jag går för att sova. Ni kan ju kika in i hennes blogg om ni är intresserade av smyckesdesign! Jag blir i alla fall sugen på att köpa in en hel del av hennes sortiment. Synd bara att pengar fattas.

Coolt att klicka sig in på en blogg och faktiskt se en ung tjej med känsla. Kanske det är någonting för mig, har ju alltid älskat att pärla och greja! Vi får väl se vad framtiden kan bringa.

The deepest of the deep

Klockan är sen och egentligen borde jag sova vid det här laget med tanke på att skoldagen börjar vid 08.25, och inte en minut senare. Dessutom avstod jag från busskortet för att istället köpa en flummig jacka, vilket i sin tur leder till att jag får cykla nu varje morgon i minst en månad. I och för sig är det ju bara bra för fysiken, men nog kommer det kännas lite tungt tidiga mornar när ögonen hänger vid läpparna av utmattning.

Och som grädden på moset kommer måndagarna inte alls bli lika softa som jag hade hoppats på. Eftersom engelska b nu är en avslutad kurs skall vi flytta vår engelska c lektion om måndagarna till klockan 11.00, istället för 12.25. Detta betyder att jag börjar nästan en och en halv timme tidigare, vilket känns python! Jag älskar att sova länge innan jag far iväg till skolan, för dagarna känns så mycket lättare då. Men nej, den lektionen skall bestämt ha sin tidiga punkt.

Jag som såg måndagarna som en dag då jag kunde slappna av och i alla fall orka skolan en dag i veckan utan att känna mig alldeles matt och deprimerad när jag väl är hemma. Dumt av mig att hoppas på för mycket, eller hur?

Trots att jag alltid är jävligt trött efter skoldagarna känner jag mig väldigt motiverad. I och för sig så är det alltid så under de första veckorna på en ny termin. Denna gång kan jag bara hålla tummarna för att motivationen håller sig kvar och verkligen peppar mig.

Nu är det dags att läsa några sidor ur Är det någon där? (Marian Keyes) och sedan falla i djup, djup sömn. Kanske till Forrest Gump, för omväxlings skull menar jag...

Det ni inte visste!

Man blir rockbrud om man skaffar ett par uggs med spejsade dödskallar på.

Ateist; inte religionshatare

Hemkommen efter en två lektioners lång skoldag. Hann lägga upp en planering för b-kursen i religion och få MVG i muntliga nationella b engelska. Inte fy skam, va? Och jag som inte direkt är någon storpratare när det kommer till engelska språket. Håller helst tyst under våra lektioner där man absolut måste snacka engelska, annars låtsas Brenda att hon inte hör.

Under religionen skulle vi alltså gemensamt lägga upp en planering för den kommande terminen. Vi kom på ditten och datten och det mesta var väl helt okej ändå. Men sedan kommer en tjej på att vi väl skulle kunna ha en vecka då vi lever i en religion, tillsammans med den. Jag bara; Eeeeh? VA? De flesta tjejer förespråkade denna idé och läraren verkade så nära att ge med sig, när jag till slut blev så jävla rädd och irriterad, så utbrister jag:

Men alltså NEJ! Här sitter jag och är värsta ateisten! Hur skulle det någonsin fungera för mig att leva i en religion?!

Jag blev så frustrerad att jag bara skrek ut det! En del skrattade, och de andra reaktionerna, om någon blev förbannad o.s.v. struntar jag faktiskt fullständigt i. Att jag är ateist är ju min ensak, och ingenting någon annan behöver störa sig på.

Såhär är det: jag tror inte på någon gud, i någon form överhuvudtaget, inom någon religion. Däremot är jag väldigt, väldigt intresserad av religionskunskap. Jag tror, personligen, att min ateism kan vara till min egen fördel när det kommer till att studera religionskunskap. Jag är helt och hållet neutral i alla frågor. Men då tänker en del kanske; hur kan du vara intresserad av religion om du själv inte tror på den?

Jo, jag ser religion som en samling otroligt intressant historiska- och samhällsvetenskapliga skildringar som man kan tyda enormt mycket ur. Religion har ju alltid varit aktuellt och kommer alltid att vara. Samhället och världen vi lever i, är till mångt och mycket uppbyggt på religion, även fast vi kanske inte lägger märke till det i vår vardag (vi sekuraliserade människor). Om religion är pelare åt någonting gott eller någonting ont varierar. Religionskrig är ju till exempel en negativ åkomma, medan religion är en god sak när man känner för att vända sig till någonting övernaturligt väsen och inte direkt synlig existerande. Inom religion förekommer ju faktiskt även en hel del välgörenhet, t.ex. inom den kristna kyrkan.

För många kanske detta är enormt ointressant, men den som tycker detta borde ju inte ha läst så långt som hit.

Hepp, nu skall jag försöka få någon föda i magen, har inte ätit en enda jävla bit på hela dagen och klockan är halv sex... dumt av mig.

Hat är ett annat ord för kärlek

Bruno verkar inte kunna ta kritik, nu hotar han med att ta in gästbloggare som "ska säga vad de tycker om såna som henne" (såna? Jag har lärt mig att man stavar det "sådana"). Haha, alltså... helt seriöst? Han tror att jag tar skit av honom? Äntligen har jag ju faktiskt någonting att verkligen garva gott till! Jag älskar att slå upp laptopen och läsa hans löjliga blogg och märka alla stavfel o.s.v. Jag älskar att läsa miserabla människors tankar.

Det är ju skitbra att han skriver om mig i sin blogg, eftersom han skriver saker som gör att folk verkligen blir nyfikna på mig och min blogg. Dessutom så måste han ju lida av någon typ av ångest för dubbelmoral är hans mellannamn i varenda jävla inlägg. Se till exempel här:

Orkar inte skriva mera om den där transan eller hur jag ska förklara hennes kön.

Men Bruno, varför envisas du ändå med att skriva om mig, om du ändå inte orkar?

Nåja, tack för att jag får skratta åt dig åtminstone. Men ett tips till dig är ju att faktiskt inte tipsa om några bloggar i din egen blogg, för då stödjer du ju det du hatar; just ja, bloggare. För du vet väl om att Blondinbella tjänar x antal spänn på att du klickar dig in på hennes blogg, eller när någon annan gör det?

Och Bruno, du skall bara veta hur mycket jag har fått.

Lördagskväll och grejer

Hallåhej!

Idag sov jag riktigt länge alltså, typ 13.10 eller någonting. Är fortfarande helt vimmelkantig av trötthet.

Hur som helst så var gårdagen jättebra, betyg fyra av fem skulle jag väl säga (mina bihålor gjorde fruktansvärt ont hela kvällen). Först var det bara meningen att vi skulle käka och umgås lite, men sen ville grabbarna bjuda upp till fest. Eftersom jag tar avsvällande och kortisonspray blev det bara en öl och en drink, plus att jag inte kände för att bli totally wasted heller. Men det gjorde dem, och så blev det också. Vid ett skulle två pers ner på krogen och då dog allt ut, rätt tidigt alltså för jag trodde vi skulle vara igång mycket längre än så.

Men lite skönt att det tog slut så pass tidigt var det ju ändå, blev ju så förbannat trött av all smärta. Hoppas den inte är densamma idag. Slipper den gärna.

Ska pussa på Henrik nu.

HAHA! Bruno, Bruno...

Okej, jag sitter här och fullständigt garvar arslet av mig. Här har ni Brunos (ni vet, hataren som jag skrev om i ett föregående inlägg) hatinlägg mot mig. Undrar hur länge grabben (alternativt gammelgubben) kommer hålla i branschen. Skall vi slå vad om en vecka?

Jag menar, det är ju bara bra att han gör reklam för mig, eftersom han inte tjänar ett skit på att skriva dessa saker om mig eftersom han varken känner mig eller vet vem jag är. Tycker bara det är enormt underhållande.

Jag kan ta att han skriver hatiska inlägg om och mot mig, för han vet ingenitng om mig personligen, men jag stör mig på att han hoppar på andra bloggare.

Gud, det var skönt att få sig ett litet garv såhär in på natten. Eller vad tycker ni?

Bruno, you gotta feel some love

http://hataren.blogspot.com:
BRUNO , har titta på din blogg och han tycker att den ser förjävligt ut och din nya header men och nej ingen kommer stå ut med att ha ditt face på din fula äckliga header

Han stavar som en kratta, snackar om sig själv i tredje person och trycker på ett konstant hat all day long. Jag vet inte om denna person är oseriös, eller om han faktiskt har haft ett sådant miserabelt liv att allt han ser eller hör om förvandlas till ett enormt hat i kroppen. Han måste verkligen ha växt upp under fruktansvärda omständigheter.

I sin nystartade blogg skriver han otroligt elaka saker om bloggare som Blondinbella och Kenza, jag menar inga milda och oskyldiga kommentarer, utan rent av grova nedvärderingar. Även fast han verkligen hatar dessa två bloggare envisas han med att varje dag läsa deras bloggar. Alltså, killen ser nog inte dubbelmoralen själv?

Det är inte ett dugg synd om killen, även om han blivit slagen som barn. Tur bara att jag, som Blondinbella, är tillräckligt stark för att inte ta åt mig av kritiken, då jag ser denna kille som ett enormt skämt! Men visst... bra idé va, att starta en blogg full med hat? För det är väl vad folket gillar?

Suck, vilket jävla skämt han är och vad patetiska människor är om de ens ser en gnutta gillande i hans blogg.

Förresten, jag anmälde honom till blogger.com för hat mot enskild person och grupp. Hoppas den biter.

Ny header!

Ny header gott folk. Jag hoppas ni kan stå ut med mitt face och min skicklighet i paint... Jag hatar paint! Det finns inget program som förstör en bild så pass hårt som just paint. Jag är lite nojig och tom utan photoshop, måste jag medge. En känsla av saknad och frustration.

Veckan som har gått

Köpte födelsedagspresenter till Henrik som fyller 21 idag. Min älskling springer ifrån mig i ålder. Han är inte rynkig åtminstone. Inte än på ett tag. Och visst är det väl någonting speciellt med att köpa presenter till någon man verkligen älskar? Det kittlas så skönt i magen när de öppnar paketet, och han är så himla tacksam min pojkvän! Därför är det extra kul. Den runda presenten är från mamma, pappa och Karro. Den blå i bakgrunden är väl mestadels från mig, men även från dem. Vad det är i dem kanske ni får veta i morgon! Nog är det himla fina grejer i alla fall.

Varit ute med mami och papi på promenad med Zingo. Han var väldigt fundersam när vi kom in. Jag var tvungen att låta jätteglad och säga "vill du ha godis!" för att han skulle se upp mot kameran. Sådär ser han alltså ut när han vill ha godis. Söt som socker!

Besökte farbror doktorn och fick preparat mot bihåleinflammation. Om det inte blir bättre inom en vecka räknas det som akut bihåleinflammation och jag skall komma tillbaka. Men jag hoppas på att komma tillbaka till skolan istället för vårdcentralen.

Jag köpte dyr choklad (20 spänn) för att unna mig lite lyx. Gick ifrån VV-dieten nu när jag inte mår så bra, då får man unna sig något litet kan jag tycka. Dessutom är mörk choklad bra för hjärtat. Visste ni till exempel att man skall äta 200 gram om dagen för att hjärtat skall må riktigt bra? Samma sak med rödvin, men endast ett glas. Men denna choklad var lite speciell, den hade nämligen en touch av havssalt; OCH DET VAR DEN GODASTE CHOKLADEN EVER! Varför skall så god choklad vara så dyr? Trist tycker jag...

Vi åkte till Skogstorp (Eskilstuna) och hälsade på min storasyster och hennes man. Här är Pepsi (samma namn som Henriks ilskna och rivgalna katt). Det var lite svårt att fånga dem på bild, för de ville gärna inte vara stilla. Han låg även intryckt i ett skåp. Lite kul också att deras katt heter Pepsi och vår hund Zingo. Finurligt värre! De kan ju utgöra en saligt god blanding.

Och här är Pajas, han var väl mest rörlig. Så himla fina men svåra att fånga på kort! Åtminstone så det verkligen blev bra. Ungefär en katt som Pajas skulle jag vilja ha. Norsk skogskatt kombinerat med någonting annat? Jag vet inte riktigt, men hur som så är det drömkatten. Eller brittisk korthår.

Utöver detta har jag:

Gått och tänkt och längtat efter min och Henriks 2-årsdag som inträffar den 18:e januari. Så himla mysigt att fira år sådär.

Tänkt mycket på begravningen av Kurt (Henriks morfar) nästa vecka. Ser fram emot att få ett rättvist avsked, och det vet jag att vi alla gör. Jag ogillar begravningar, för jag grinar så himla mycket, men just avskedet känns väldigt viktigt.

Börjat tänka väldigt mycket på studenten. Vilka jag skall bjuda på studentmiddagen, hur min klänning skall se ut, om jag skall köpa en till som skall användas under kvällen, vilka skor jag skall köpa, vad vi skall ha för käk på menyn, hur mycket dricka som behöver köpas in och framförallt; hur fan vi skall få tag på en vagn samt musikanläggning till klassens färd genom city efter själva ceremonin? Vi har ju faktiskt inte planerat någonting överhuvudtaget! Skall ta tag i detta så fort jag kommer till skolan. Måste även få tag på en lyxig bil som någon kan köra hem mig i. Entrén skall ju vara snygg! Jag tror nog att jag kanske kan fixa en amerikanare. Inte fyskam va?

Ja. Jag har alltså hunnit med väldigt mycket ändå. Eller hur? Det känns som så. Nu skall jag se på TV eller spela lite WOW, samt äta upp resten av chokladen.

Puss.

á la new frill & jeans

Då var man nyklippt och grejer. Det blev en liten pageliknande frisyr. Morsan gjorde så gott hon kunde, och inte ser det väl fyskam ut heller? Inte enligt mig åtminstone. Och tur är väl det, för det är ju jag som måste dras med det. Så länge jag är nöjd så spelar det ju egentligen ingen större roll. Dessutom är det ju bara hår, så varför bry sig så jävligt?

Jag har alltid sagt det att hår är alltid hår, det går alltid att göra om, eller så växer det ut. Därför är jag inte ett dugg rädd när morsan klipper mig. Skiten måste ju av, så slitet som det är. Eller hur?

Mor och far var snälla och köpte nya jeans till mig. Hade bara ett par innan som jag fick plats i. Suck! Men fick dessa godingar för 349:- på Kapp Ahl. Riktigt fina är det faktiskt, och passformen är ovanligt snygg för budgetjeans. Nu har jag äntligen ett par som jag kan använda till stövlarna.

DET LUKTAR!

Det luktar rök i hela huset! Jag får snart panik. Det sitter folk i trappen och jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. De måste ha rökt minst hundra cigg per pers där uppe, så jävla hårt som det stinker! Det luktar ungefär som det gjorde hos farmor, och hon rökte inne. Jesus amalia!

Hoppas de hyr lokal nästa gång.

Grabben med leendet

Älskling, kan jag få koka kaffe i dina smilgropar?
Du är så himla charmig med dessa kastruller, jag vill bara pussa.

Här står det härligt till...

Syrran har fest på sitt rum. Sitt lilla, lilla rum. Det är säkert tio pers, och fler kommer det tydligen bli. Kan tänka mig att det slutar med omkring tjugo stycken. Det luktar rök i hela huset, några småtjejer skriker på varandra in och ut från tjottan och musiken hörs om man är nere i källaren (läs: två våningar nedanför i ett stenhus). Dörren är ju svår att hålla stängd också, och musiken är inte speciellt bra.

Mina föräldrar är ju inte speciellt vana heller, så kanske det är dem jag tycker mest synd om. Jag var ju inte lika wild and crazy när jag var 16 bast, så några fester blev det ju inte direkt. Om det var fest, då var det en fest med temat kalas. Det vill säga tårta, kolsyrade läskedrycker, kakor och bullar. En och annan partytuta kan tänkas.

Men är detta någonting jag borde ångra? Att jag inte var densamma som 16-åring? Jag tror faktiskt inte det, jag skall nog vara glad över att jag sparade allt det roliga till myndighetsålder. Eller nåja, som roligaste var det väl kanske ändå nu när jag tänker efter när jag var 16, skulle fylla 17, och festade med Henrik och hans polare. Men det var ändå inga desperata fyllefester, utan mer trevligt liksom. Jag föredrar det. Trevliga fester utan gap och skrik.

Gud vad skönt det är att vara förbi den där fjortisfyllaåldern (man kan stava det ordet utan en röd felstavningslinje under, VA?!)! Samtidigt som jag tycker det är så skönt, så är jag glad att syrran får uppleva den åldern och ha roligt med sina vänner. Det är bara jag som är bitter idag när jag inte mår speciellt bra och käkar mediciner. Men jag kan nog stå ut i några timmar.

Nu är det Let's Dance snart, skall ta mig en pirog och bänka mig. Poppa lite popcorn kanske? Och ja, jag hejar på Blondinbella ikväll för jag tycker fan det är så jävla coolt att hon skall vara med! Nu får vi hoppas att hon är en danserska också.

Ska ni se?

Jävlaskitapaskitjävlars!

Det blev ingen skola för mig idag heller. Istället blev det ett besök hos farbror doktorn vid 14.15. Bihåleinflammation, ett otroooligt glädjande besked... inte.

Jag har ju tidigare sagt att jag haft problem med att sova om nätterna ett tag, och bihåleinflammationen är anledningen till det hela. Det som händer när man ligger ned är att bihålorna svullnar ännu mer vilket skapar ett ännu tyngre tryck. Fruktansvärt obehagligt då det även börjar kännas när jag sitter upp. Speciellt när jag sitter vid datorn.

Jag är skittrött hela tiden, men kan inte sova eftersom att jag då måste ligga ned. Vilken fin kombo, inte sant? Så snart knarkar jag kortisonspray och en hel bunt avsvällande tabletter. Antibiotika ger de sällan ut mot denna typ av inflammation, eftersom pennecillinet inte går ut i bihålorna och läker. Rätt frustrerande då det annars är en rätt enkel metod att ta till. Men nåja, då slapp jag den typen av trötthet i alla fall.

Somnade på Henriks soffa förut, och det var så jävla skönt. När jag skulle ta mig upp kände jag mig skitgammal och stapplig! Älsklingen frågade till och med om jag skulle klara av att gå upp, så jag bara "shit, 80 här kommer jag!" (och då menar jag inte i WOW).

Nu skall jag pinas lite mer, orkar faktiskt inte skriva. Kanske åker och hyr en film, skulle nog behöva det tillsammans med en kopp té nu.

Hoppas att ni mår bättre än vad jag gör.

Inte nicebais

Nej, vet ni vad, jag är så förbannat trött nu vid klockan 22 på kvällen, att jag faktiskt måste gå och lägga mig. Först ringa Henrik, sedan i säng fort som fan så att jag orkar upp i morgon till skolan.

Skolan... skolan... hoppas vårterminen går snabbt.

Ytlighet, det är nog faktiskt bra

"Ja vet, jag älskar läppglans, skor, väskor, söta klänningar, vackra armband, få manikyr, gå på ansiktsbehandlingar, shoppa, titta mig själv i spelgen och se hur snygg jag är och jag älskar att pilla med mitt hår, stå och fixa med ögonfransarna i en halvtimma, omsorgsfullt välja ut underkläder eller diadem. Jag är ytlig helt enkelt! Idag blev jag benämd som ytligheten personifierad. Skulle det vara något negativt?" - Blondinbella skriver om ytlighet i ett inlägg här.

I mitt senaste inlägg predikade jag om hursåvida skönhetsoperationer är rätt eller fel. Jag står fortfarande fast vid att det är fel metod att ta till om man vill må psykiskt bättre, åtminstone som helhet. Jag kommer nog aldrig bli klok på mig själv i denna fråga, jag vet fan inte om jag skall stå för eller emot, eftersom det finns så många situationer att se till. Olyckor kan ju åstadkomma yttre skador som ärr, kanske en vriden näsa eller allvarliga brännskador. Då är det helt okej att genomgå en skönhetsoperation. Samtidigt som jag tycker det, borde det ju gälla detsamma för en helt vanlig tjej i Stockholm, som ändå ser relativt bra ut? Så varför tycker jag inte det? Kanske jag ser det som en metod att "fly verkligheten", att det snarare handlar om fåfänga än missnöje. Vad fan vet jag egentligen?

Så eftersom jag inte riktigt vet, kanske jag skall ta tillbaka det som skrevs i föregående inlägg och hålla mig någorlunda neutral tills dess att jag listat ut saker och ting för mig själv. En sak kan jag dock stå fast vid, och det är att jag personligen aldrig skulle genomgå något typ av skönhetsingrepp. Kanske det är anledningen till det som jag måste få fundera ut.

Och Blondinbella håller jag verkligen med gällande ytlighet; det handlar inte om att trycka ned någon annan människa utan snarare om att våga unna sig själv saker och ting. Jag har aldrig förr riktigt haft tid att tänka på vad ytlighet egentligen är, utan bara satt det i facket "omänskligt". Varför?

Blondinbella har verkligen öppnat mina ögon för vad ytlighet egentligen är och kan vara, och än en gång blir jag imponerad av att hon har styrkan att faktiskt göra någonting sådant med mig. Jag är annars en jävla moralkaka, det vet ni väl vid det här laget! Men det är bannemig mänskligt att vara ytlig och utseendefixerad, så länge man kan balansera det och inte låta det gå över kant till någonting negativt.

Och nej, jag är inte VÄRSTA Blondinbellafanet, men jag har åtminstone styrkan att erkänna om jag tycker att hon skriver någonting som faktiskt är vettigt och nyttigt. Kanske fler skulle ta efter och bli lite mer öppna. För jag vet så jävla väl att så otroligt många i det här jantelagslandet "tycker" tvärtom och kommenterar, endast för att gå emot en tjej som lyckats i livet. Hade de själva hållt i en av Sveriges största bloggar, då hade de förmodligen varit precis likadana själva och insett att det de står för kanske inte alls var rätt med deras egen åsikt.

Jag vet, för jag var fanimig precis likadan förr mot Blondinbella. Och vad larvigt det var! Och visst kan hon skriva saker som är löjliga ibland, men varför skall jag bry mig om det och lägga ned tid på det? Det är ju bara onödigt. Det är inte direkt så att det skulle förändra varken Blondinbella eller synen på en bättre värld. Så är det ju bara!

Vill även utmärka att jag fortfarande håller fast vid att bekräftelse är som småsten, och riktig kärlek ett berg som står kvar.

Småsten och berg

Här predikar lilla Kissie om plastikoperationer, och det blir ju bara sörja av allting. Hennes predikan kommer aldrig låta intelligent eller godtrogen, den kommer alltid vara tunn som filmjölk med vatten i.

Hon säger att det är helt okej med skönhetsoperationer, även om man inte har någonting som man mår psykiskt dåligt för eller en åkomma på det yttre man dragit på sig i en olycka, och visst är det det! Men behöver det betyda att det är en industri att uppmuntra? Att skönhetsoperera sig är inte naturligt, heller är det inte snyggt. Resultatet blir oftast otroligt onaturligt. Och exakt vad är snyggt med detta onaturliga?

Dessutom sitter hon och säger att hon är så nöjd med sitt eget utseende. Ändå måste hon spruta in dessa kemiska produkter och framkalla dessa hemska putläppar? Vem kan inte se dubbelmoralen i det?! Hur fan kan hon sitta och snacka om hur jävla nöjd hon är och ändå påverka sitt utseende? Jag fattar inte grejen.

Och allt snack om att skönhetsoperationer skulle påverka självkänsla och självförtroende till det bättre, det är bara skitsnack. En ytlig förändring hjälper inte dig som människa att må bättre. Kanske du kan känna dig finare, men mår man så dåligt i livet över sitt utseende handlar det inte längre om endast utseende, där finns fler faktorer att se till och ta tag i.

Skönhetsidealet har byggt upp någon regel för att man måste vara skitsnygg och smal för att älska sig själv. Vem är det egentligen man vill bevisa någonting för? Är det bekräftelse det handlar om?

Det man behöver om man mår så dåligt, det är inte i första hand bekräftelse. Jag brukar se på bekräftelse som en typ av falsk kärlek som får en att må bra för en stund, kanske rent av något dygn. Den äkta kärleken människan har att ge är inte i form av bekräftelse, utan bara ren kärlek och stöttning. Bekräftelse är småsten som blåser bort medan kärleken är ett berg som står kvar.

Kanske det är någonting att tänka på.

Blä på polly xmas collection!

Här sitter jag och säger att mitt nya liv börjar idag, ändå köpte jag världens största pollypåse igår. Och jag erkänner utan att skämmas att jag faktiskt ätit av dem även idag. De är inte speciellt goda, faktiskt. Men jag kunde ju inte veta det innan jag köpte dem! Men gick ju inte med vidare förlust då denna baoutapåse kostade endast tio kronor på Ica Kvantum.

Vem vill ha dem? De är av smaker som glögg, saffran, marsipan och knäck. Alltså känns denna påse väldigt 50/50. Marsipan och knäck är nog mina favoriter, helt klart. Just därför att de smakra mer som polly faktiskt ska göra.

Nej, jag äter inte mycket godis längre. Jag äter nästintill aldrig godis, faktiskt. Till och med Henrik har sagt det till mig, att jag knappt äter något godis nu. Köper jag en påse godis ligger den oftast kvar halvfull (om inte älsklingen får tag på den alltså...).

Undrar hur mycket pengar jag slängt ut på godis som jag ändå inte ätit upp eller gillat. Skrämmande!

Jag kan ju inte sluta älska er

Jag säger det igen; det här är mitt bästa inköp! Gud vad jag tjatar! Men jag vill bara få er förstå att om ni investerar i dessa lurar är det väl spenderade pengar! Nu ska jag sluta tjata, men ta mitt ord.

Kategori kärlek.

A whole new life

Jo, då är det ju så att denna vecka är en helt ny början på ett helt nytt liv. Ett mer sunt liv att må bra av. Min hälsa skall bli bättre och jag har bestämt mig för att gå ned minst femton kilo. Det kan väl inte vara så förbannat svårt?

Jo, givetvis är det svårt. Men det är någonting att ta som en utmaning, och jag är redo att kämpa.

Metoden jag skall använda för att gå ned i vikt är Viktväktarna. Jag har ju försökt testa GI förr, men det fungerar ju inte vidare värst. Det är verkligen en sådan diet som man måste hålla livet ut för att den skall ha någon verkan, och till slut orkar inte kroppen med all förlust på kolhydrater. För det är faktiskt så, att kroppen behöver kolhydrater för att må bra. Då menar jag inte en liten frukt om dagen, nej, mer kolhydrater behövs för att hålla energicentrat och hjärnan igång. När man inte ens får käka nötter känns det puckat! Dessutom går man upp alla kilon man tappat på en gång när man har slutat, oavsett om du käkar bra mat ändå.

Nej, GI känns inte som ett alternativ. Jag håller mig till points.

I love that boy more than life

Denna bild hade jag inte sett förut, föränn nu inatt. Gud vad fin han är, min Henrik. MIN Henrik!

Godnatt!

You're gonna be the one that saves me

Jag är så trött ikväll! Har väl egentligen varit det hela dagen, därav ännu en dålig dag för uppdatering. Livet känns som en kamp just nu. Jag har så mycket men ändå så litet att göra. Och jag vet inte om jag kommer orka med skolan när den börjar på onsdag. Det är ostabilt nu.

Sitter hemma hos älsklingen på hans extremt jävla hårda stol. Funderar på att sno åt mig den sköna nu när han är och duschar. Här är det inte "damerna först" som gäller vet ni, man roffar åt sig det man vill ha och äter upp mitt godis på kuppen. Lilla söta fuling där!

Är extremt kramgo idag, så jag skall tvinga ned Henrik i sängen framför en film och bara krama honom sådär jättehårt!

Mysigt!

Vi se det snöa...

Nu ser det ut såhär ute på vår gård, maaaassvis med snö! Jag älskar snö, men varför måste den komma just nu? Det är ju helt hopplöst så som det fungerar. Jag menar, jul och nyår är över, finito. Då behövs ingen snö, för hela den mysiga stämningen försvinner liksom. Det är bara kallt att gå ut och man halkar överallt.

Jag är inte bitter...

Sova, sova, sova

Jag är skittrött, och jag har haft ont i huvudet nästintill hela dagen. Därför är det dags för sängen och telefonsamtal nu.

Förlåt för enormt tråkig uppdatering idag, är varken på humör eller finner någon nivå av kreativitet. Vi hörs mer i morgon (idag!). Godnatt!

Här får ni mig!

På Gatstuberg igår, en helt naturlig bild på mig utan något som helst smink eller redigering. Det är inte allt för ofta man faktiskt får se mig utan smink, på bild åtminstone. Annars sminkar jag mig nästintill aldrig, ser liksom inte grejen i det hela när man kan vara lika söt utan. Dessutom tycker jag att ögonen alltid blir vackrare utan en massa spackel, de blir likdom dolda bakom all mascara och ögonskugga annars. Men visst trivs jag med smink också!

Senare idag blir det i alla fall en promenad till med morsan. Det är ju så otroligt skönt att gå nu när det är vinter, mysigt med en stund all by my self med mami också.

Rött blir till svart

Photoshop är kul. Synd bara att min testversion går ut om två dagar. Vad skall jag då sysselsätta mig med under tråkiga fredagar? Funderar faktiskt allvarligt på att köpa en äkta version framöver, trots det enorma priset. För nog fan är det jävligt dyrt! Den kompletta versionen av Photoshop CS3 går på minst 3000 kronor. Vi snackar alltså minst!

Men eftersom jag är så intresserad av Photoshop och helst lär mig så mycket som det bara går, lägger jag gärna de pengarna så fort jag har dem. Kanske det kan bli aktuellt om man får ett jobb i framtiden, innan dess är det nog knappast att tänka på.

Är det någon som har köpt Photoshop? Hur mycket gav du, och vilken version? Jag vill gärna ha tips. Och dessutom får ni gärna länka till "gratiskurser" om ni vet någon hemsida där man kan lära sig mer.

Dagens fotopromenad

Jag och mamma gick ut för en fotopromenad. Det var riktigt kallt, men också otroligt vackert. Såhär kan det alltså se ut när man blickar ut över landskapet från Gatstuberg i solnedgången en vintereftermiddag.

Vi tog oss vidare på vårt lilla äventyr med stelfrusna öron, händer och isiga näsor. Skogskyrkogården var vår destination. Fotade en marshall, och ni ser ju resultatet. Fridfullt och varmt.

Uppe på Gatstuberg hade småbarn alternativt dvärgar gjort snöänglar i den lilla snö som fanns.

En grill fann vi också. Det är jättemysigt att sitta där uppe om somrarna och grilla med vännerna, under vintern är jag dock mer tveksam mot det hela. Men ring mig i sommar och jag är på!

På kyrkogården låg rosor. Jag tänker direkt på Kent och Du och jag döden, främst på Palace and Main. Så ikväll skall jag knarka Kent, och det kommer bli underbart vackert.

Don't go to hard on me, har inte lärt mig inställningarna riktigt på kameran så de blir ju inte superb direkt. Skall förmodligen ta en promenad i morgon också, med kameran i högsta hugg. Det är ju skitbra, för det peppar på kreativiteten och man bränner fett. Vad skulle möjligtvis kunna bli bättre?

Äntligen fick jag min mus

Fick denna mus för 99 kronor av morsan nyss, Elgiganten. Riktigt skön är den. Dessutom är den så jävla flashig! Lyser rosa för fulla muggar här. 99 spänn! Det är billigt som fan.

Nu ska jag åka och köpa käk!

The shadow of real girlpower

Nu skall jag gå ut och fota med morsan. Så kanske att ni får se lite läckra bilder senare, man vet ju aldrig? Hörs sen!

(Ja, jag gillar bilden fett mycket...)