lördag 27 december 2008

Life's not sure

She put a false smile on her face to look better, but she failed big time.

Just nu känns livet för tungt att bära. Jag känner mig ensam, övergiven, väldigt liten i en alldeles för stor värld. Studentlivet är snart över och paniken inför framtiden känns stark. Vad skall det bli av mig? Kommer jag få något jobb eller blir jag för evigt fattig och misslyckad? Kommer jag kunna vidareutbilda mig till någonting och bli något därefter? Kommer jag och Henrik någonsin kunna flytta ihop, eller får vi bo på varsitt håll hos föräldrarna? Kommer vi någonsin få ett eget, riktigt liv, tillsammans?

Jag mår riktigt illa när jag tänker på allt som är. Är så jävla less på framtiden och allt som har med den att göra. Ikväll är mina drömmar borta, ingenting finns kvar av dem. För jag orkar inte mer. Den där falska fasaden gör mig trött.

Jag bara existerar i en oviss framtid. Och jag hatar allt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Toppen. Jag vet varken vad jag ska göra av mitt liv och jag har INGEN :)

Så skatta dig lycklig. Inte för att du inte vet vad du ska göra av ditt liv, utan att du har någon.

Elfridiskt sa...

Jag har väldigt mycket att skatta mig lycklig för, och samtidigt har jag all rätt att ogilla saker och ting i mitt liv och vara rädd för vad framtiden skall bringa. Jag behöver inte skämmas för att jag gör det, tvärtom är det en väldigt naturlig process man går igenom som 18-19 år. Det är då man verkligen börjar tänka på vad framtiden egentligen är, hur man skall te sig och vilka drömmar som är värda att behålla.

Så du skall inte tro att du är mer utelämnad än vad jag är, för då har du egentligen fel. Jag är precis lika ansvarslös inför framtiden jag, hur många människor jag än har i min närhet som betyder något.

Ibland behöver man tänka en extra gång.