Jag som trodde jag gillade dem

På religionslektionen idag fick vi ett kompendium av vår lärare som vi skulle läsa. Den första delen handlade om män inom buddhism/hinduism, som mördade sin fru då de gift sig, därför att när de gifter sig så får mannen en enorm gåva från kvinnans far. Och ja, när han väl har fått den där gåvan, då dödar han henne och går till nästa. Och sådär kan de hålla på.

Det är ett väldigt allvarligt ämne att ta upp, därför tänker jag inte gå djupare in på det här. Däremot reagerade jag väldigt, väldigt starkt på en annan artikel i kompendiet. Där berättade en indisk kvinna vad hon tyckte om västvärldens kärlek och äktenskap. Som ni kanske vet så är endast ingifte tillåtet i deras religion, inom kasterna (såvida inte mannen vill gifta sig med en kvinna från en annan kast, då är det helt okej...)

Kvinnan ansåg att vi i västvärlden var otäcka som blev kära innan äktenskapet. Hon tyckte även att det var obehagligt att vi var tvungna att söka efter varandra, träffas på ett naturligt och ouppgjort sätt liksom, för att sedan bli kära och kanske inleda ett äktenskap. Enligt mig framställde hon oss verkligen i dålig dager och drog ur sig världens fördomar.

"Ni talar om frihet och om att välja - men det är ju bara männen som väljer hos er". Den meningen gjorde mig verkligen förbannad! Jag började fundera på om detta verkligen var på riktigt? Och det var det ju, såklart. Men rätt kul faktiskt, att kvinnan i Indien inte har någonting att säga till om angående giftermål, men har mage att påstå att män väljer kvinnor här! Här i friheten där alla har rätten att bestämma själva om de vill ingå äktenskap eller inte.

För dem är det fult att vara ogift vid en viss ålder, här är det någonting som kan vara minst lika vackert som giftermål är för dem. Det roligaste i hela kompendiet var dock detta:

"Ni är så obarmhärtiga mot varandra. Det hände mig något när jag studerade i Amerika, jag blev förälskad i en pojke... Men han blev inte förälskad. Förstår du? Han ville inte ha mig. Det fanns inga yttre hinder, ingenitng att skylla på, ingenting att ta skydd bakom. Han ville bara inte ha mig. Jag glömmer det aldrig. Det var som en avgrund, ett svart hål som öppnade sig, som om alla konturer löstes upp och upphöde att finnas till... Jag skulle inte ha rest till Amerika. Jag skulle ha stannat i Indien, där skulle något sådant aldrig ha kunnat hända. Vi kommer aldrig i den situationen, vi blir aldrig så utlämnade, så avklädda allt människovärde. Vi gör inte så med människor. Det är bara hos er som kärleken är så grym. Jag skulle aldrig orka leva i ett samhälle som ert. Inte som kvinna..."

OCH GUD VAD FÖRBANNAD JAG BLEV! Här är det inte män som väljer, här är det män och kvinnor som väljer tillsammans! Har tammefan aldrig hört någonting om en man som väljer sin fru här, har ni? Helt ärligt... Det här är bara skitsnack och det får mitt nackhår att resa sig.

Snacka om att dra alla över en kant, och speciellt förnedra män som låter kvinnan ha sin egen fria vilja.

FUCK YOU vad sur jag blev alltså! Hennes argument håller ju inte för fem öre. Snacka om fördomar...

Impad om ni orkat läsa ända hit. Var tvungen att få ur mig detta, dock väldigt dåligt formulerat och förhastat.