Då sitter man här då, helt utslagen av smärta och lite frustration. H ligger och sover i sängen bredvid, knappt möjligt att få kontakt med honom. Tänkte ju ge det ett försök att väcka honom, eftersom jag vill umgås lite med honom nu när han drar iväg. Men nej, han skulle pront sova ut serrni! Uppskattad man känner sig...
Dagen känns än så länge oklar. Det är ju Omformarna (vår teatergrupp) ikväll, men vet ju inte om jag skall gå på det när jag inte känner mig bra. Vi får se hur det hela utvecklar sig. Kanske till någonting bra, kanske inte. We'll see!
Nu skall jag hoppa på H i sängen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar