Ytlighet, det är nog faktiskt bra

"Ja vet, jag älskar läppglans, skor, väskor, söta klänningar, vackra armband, få manikyr, gå på ansiktsbehandlingar, shoppa, titta mig själv i spelgen och se hur snygg jag är och jag älskar att pilla med mitt hår, stå och fixa med ögonfransarna i en halvtimma, omsorgsfullt välja ut underkläder eller diadem. Jag är ytlig helt enkelt! Idag blev jag benämd som ytligheten personifierad. Skulle det vara något negativt?" - Blondinbella skriver om ytlighet i ett inlägg här.

I mitt senaste inlägg predikade jag om hursåvida skönhetsoperationer är rätt eller fel. Jag står fortfarande fast vid att det är fel metod att ta till om man vill må psykiskt bättre, åtminstone som helhet. Jag kommer nog aldrig bli klok på mig själv i denna fråga, jag vet fan inte om jag skall stå för eller emot, eftersom det finns så många situationer att se till. Olyckor kan ju åstadkomma yttre skador som ärr, kanske en vriden näsa eller allvarliga brännskador. Då är det helt okej att genomgå en skönhetsoperation. Samtidigt som jag tycker det, borde det ju gälla detsamma för en helt vanlig tjej i Stockholm, som ändå ser relativt bra ut? Så varför tycker jag inte det? Kanske jag ser det som en metod att "fly verkligheten", att det snarare handlar om fåfänga än missnöje. Vad fan vet jag egentligen?

Så eftersom jag inte riktigt vet, kanske jag skall ta tillbaka det som skrevs i föregående inlägg och hålla mig någorlunda neutral tills dess att jag listat ut saker och ting för mig själv. En sak kan jag dock stå fast vid, och det är att jag personligen aldrig skulle genomgå något typ av skönhetsingrepp. Kanske det är anledningen till det som jag måste få fundera ut.

Och Blondinbella håller jag verkligen med gällande ytlighet; det handlar inte om att trycka ned någon annan människa utan snarare om att våga unna sig själv saker och ting. Jag har aldrig förr riktigt haft tid att tänka på vad ytlighet egentligen är, utan bara satt det i facket "omänskligt". Varför?

Blondinbella har verkligen öppnat mina ögon för vad ytlighet egentligen är och kan vara, och än en gång blir jag imponerad av att hon har styrkan att faktiskt göra någonting sådant med mig. Jag är annars en jävla moralkaka, det vet ni väl vid det här laget! Men det är bannemig mänskligt att vara ytlig och utseendefixerad, så länge man kan balansera det och inte låta det gå över kant till någonting negativt.

Och nej, jag är inte VÄRSTA Blondinbellafanet, men jag har åtminstone styrkan att erkänna om jag tycker att hon skriver någonting som faktiskt är vettigt och nyttigt. Kanske fler skulle ta efter och bli lite mer öppna. För jag vet så jävla väl att så otroligt många i det här jantelagslandet "tycker" tvärtom och kommenterar, endast för att gå emot en tjej som lyckats i livet. Hade de själva hållt i en av Sveriges största bloggar, då hade de förmodligen varit precis likadana själva och insett att det de står för kanske inte alls var rätt med deras egen åsikt.

Jag vet, för jag var fanimig precis likadan förr mot Blondinbella. Och vad larvigt det var! Och visst kan hon skriva saker som är löjliga ibland, men varför skall jag bry mig om det och lägga ned tid på det? Det är ju bara onödigt. Det är inte direkt så att det skulle förändra varken Blondinbella eller synen på en bättre värld. Så är det ju bara!

Vill även utmärka att jag fortfarande håller fast vid att bekräftelse är som småsten, och riktig kärlek ett berg som står kvar.