Syrran har fest på sitt rum. Sitt lilla, lilla rum. Det är säkert tio pers, och fler kommer det tydligen bli. Kan tänka mig att det slutar med omkring tjugo stycken. Det luktar rök i hela huset, några småtjejer skriker på varandra in och ut från tjottan och musiken hörs om man är nere i källaren (läs: två våningar nedanför i ett stenhus). Dörren är ju svår att hålla stängd också, och musiken är inte speciellt bra.
Mina föräldrar är ju inte speciellt vana heller, så kanske det är dem jag tycker mest synd om. Jag var ju inte lika wild and crazy när jag var 16 bast, så några fester blev det ju inte direkt. Om det var fest, då var det en fest med temat kalas. Det vill säga tårta, kolsyrade läskedrycker, kakor och bullar. En och annan partytuta kan tänkas.
Men är detta någonting jag borde ångra? Att jag inte var densamma som 16-åring? Jag tror faktiskt inte det, jag skall nog vara glad över att jag sparade allt det roliga till myndighetsålder. Eller nåja, som roligaste var det väl kanske ändå nu när jag tänker efter när jag var 16, skulle fylla 17, och festade med Henrik och hans polare. Men det var ändå inga desperata fyllefester, utan mer trevligt liksom. Jag föredrar det. Trevliga fester utan gap och skrik.
Gud vad skönt det är att vara förbi den där fjortisfyllaåldern (man kan stava det ordet utan en röd felstavningslinje under, VA?!)! Samtidigt som jag tycker det är så skönt, så är jag glad att syrran får uppleva den åldern och ha roligt med sina vänner. Det är bara jag som är bitter idag när jag inte mår speciellt bra och käkar mediciner. Men jag kan nog stå ut i några timmar.
Nu är det Let's Dance snart, skall ta mig en pirog och bänka mig. Poppa lite popcorn kanske? Och ja, jag hejar på Blondinbella ikväll för jag tycker fan det är så jävla coolt att hon skall vara med! Nu får vi hoppas att hon är en danserska också.
Ska ni se?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar