Ateist; inte religionshatare

Hemkommen efter en två lektioners lång skoldag. Hann lägga upp en planering för b-kursen i religion och få MVG i muntliga nationella b engelska. Inte fy skam, va? Och jag som inte direkt är någon storpratare när det kommer till engelska språket. Håller helst tyst under våra lektioner där man absolut måste snacka engelska, annars låtsas Brenda att hon inte hör.

Under religionen skulle vi alltså gemensamt lägga upp en planering för den kommande terminen. Vi kom på ditten och datten och det mesta var väl helt okej ändå. Men sedan kommer en tjej på att vi väl skulle kunna ha en vecka då vi lever i en religion, tillsammans med den. Jag bara; Eeeeh? VA? De flesta tjejer förespråkade denna idé och läraren verkade så nära att ge med sig, när jag till slut blev så jävla rädd och irriterad, så utbrister jag:

Men alltså NEJ! Här sitter jag och är värsta ateisten! Hur skulle det någonsin fungera för mig att leva i en religion?!

Jag blev så frustrerad att jag bara skrek ut det! En del skrattade, och de andra reaktionerna, om någon blev förbannad o.s.v. struntar jag faktiskt fullständigt i. Att jag är ateist är ju min ensak, och ingenting någon annan behöver störa sig på.

Såhär är det: jag tror inte på någon gud, i någon form överhuvudtaget, inom någon religion. Däremot är jag väldigt, väldigt intresserad av religionskunskap. Jag tror, personligen, att min ateism kan vara till min egen fördel när det kommer till att studera religionskunskap. Jag är helt och hållet neutral i alla frågor. Men då tänker en del kanske; hur kan du vara intresserad av religion om du själv inte tror på den?

Jo, jag ser religion som en samling otroligt intressant historiska- och samhällsvetenskapliga skildringar som man kan tyda enormt mycket ur. Religion har ju alltid varit aktuellt och kommer alltid att vara. Samhället och världen vi lever i, är till mångt och mycket uppbyggt på religion, även fast vi kanske inte lägger märke till det i vår vardag (vi sekuraliserade människor). Om religion är pelare åt någonting gott eller någonting ont varierar. Religionskrig är ju till exempel en negativ åkomma, medan religion är en god sak när man känner för att vända sig till någonting övernaturligt väsen och inte direkt synlig existerande. Inom religion förekommer ju faktiskt även en hel del välgörenhet, t.ex. inom den kristna kyrkan.

För många kanske detta är enormt ointressant, men den som tycker detta borde ju inte ha läst så långt som hit.

Hepp, nu skall jag försöka få någon föda i magen, har inte ätit en enda jävla bit på hela dagen och klockan är halv sex... dumt av mig.