Småsten och berg

Här predikar lilla Kissie om plastikoperationer, och det blir ju bara sörja av allting. Hennes predikan kommer aldrig låta intelligent eller godtrogen, den kommer alltid vara tunn som filmjölk med vatten i.

Hon säger att det är helt okej med skönhetsoperationer, även om man inte har någonting som man mår psykiskt dåligt för eller en åkomma på det yttre man dragit på sig i en olycka, och visst är det det! Men behöver det betyda att det är en industri att uppmuntra? Att skönhetsoperera sig är inte naturligt, heller är det inte snyggt. Resultatet blir oftast otroligt onaturligt. Och exakt vad är snyggt med detta onaturliga?

Dessutom sitter hon och säger att hon är så nöjd med sitt eget utseende. Ändå måste hon spruta in dessa kemiska produkter och framkalla dessa hemska putläppar? Vem kan inte se dubbelmoralen i det?! Hur fan kan hon sitta och snacka om hur jävla nöjd hon är och ändå påverka sitt utseende? Jag fattar inte grejen.

Och allt snack om att skönhetsoperationer skulle påverka självkänsla och självförtroende till det bättre, det är bara skitsnack. En ytlig förändring hjälper inte dig som människa att må bättre. Kanske du kan känna dig finare, men mår man så dåligt i livet över sitt utseende handlar det inte längre om endast utseende, där finns fler faktorer att se till och ta tag i.

Skönhetsidealet har byggt upp någon regel för att man måste vara skitsnygg och smal för att älska sig själv. Vem är det egentligen man vill bevisa någonting för? Är det bekräftelse det handlar om?

Det man behöver om man mår så dåligt, det är inte i första hand bekräftelse. Jag brukar se på bekräftelse som en typ av falsk kärlek som får en att må bra för en stund, kanske rent av något dygn. Den äkta kärleken människan har att ge är inte i form av bekräftelse, utan bara ren kärlek och stöttning. Bekräftelse är småsten som blåser bort medan kärleken är ett berg som står kvar.

Kanske det är någonting att tänka på.