Fisken är helt uppfylld av känslor. Anpassningsbar, vänlig och blid. Lättrörd och alltid lika angelägen att hjälpa andra. Anpassar sig till omgivningen i så hög grad att han ibland uppfattas som utan egna åsikter. Trots att många Fiskar är dagdrömmare, lever de ett helt och fullt liv genom att följa sin intuition och lyckas också kanalisera den på ett konstruktivt sätt. Känsligheten gör att de ofta utsätts för faror och onda aningar, vilket gör att de ofta känner sig ängsliga och lätt blir deprimerade. De lever gärna i en låtsasvärld som för glädje med sig till andra. Självbedrägeriet och flyktbegäret Fisken känner, gör att han kan hamna i missbruk...! Hans flyktbehov kan av andra uppfattas som feghet, men Fisken tycks resonera som så: "Jag strävar för inget, ty inget är värt min strävan"...
Blir lätt tvivlande. En sann romantiker och en god älskare. Sätter alltid partnern i första rummet. Naiv och fantasifull.
Lämpliga yrkesval: Allt som har med konstnärlighet att göra, ex. Konstnär, dansare, poet, skådespelare, eller där intuitionen kan användas som ex. medium. Även vårdande yrken är lämpliga.
Där har ni mitt stjärntecken i beskrivning. Då skall vi se vilka punkter jag känner samtycke med:
- Uppfylld av känslor, jotack! Jag är nästintill alltid antingen jätteglad eller ledsen. Det är sällan jag faktiskt är neutral, vilket väl kan ses antingen som positivt eller negativt. Själv tar jag väl ingen speciell skada av det, egentligen.
- Anpassar sig till samhället så pass att jag uppfattas stå utan egna åsikter; inte riktigt va. Däremot kan jag känna att jag var lite sådan förr, innan jag gick upp på gymnasienivå. Bara riktigt sorgliga människor är som sådana. Det är så trist att bara hålla med i diskussioner, fastän man kanske egentligen verkligen känner att man vill säga sitt men varken har ork eller mod. Tack för att den tiden är förbi!
- OM jag följer min intuition; såklart, jag är ju trots allt kvinna och vi kan känna i maggropen! Det är inte agg, det är faktiskt ren och skär sanning. Åtminstone i mitt fall.
- Känner mig ibland ängslig och blir faktiskt rätt lätt deprimerad. Det krävs inte mycket, om vi säger så. Jag har mina dagar lite då och då, de är jobbiga för både mig och de i min närhet, kan jag tro. Det är väl kanske en svaghet hos mig.
- Jag lever inte i någon låtsasvärld, men visst drömmer jag mig bort till andra vyer ibland. Men vem gör inte det? Anser inte att det skulle vara speciellt för någon överhuvudtaget, det gör trots allt alla mer eller mindre genom livet.
- Att säga att jag faktiskt är en sann romantiker vore inte att ljuga, fast samtidigt är det svårt att definiera vad romantik faktiskt är. Det är ett sådant stort begrepp att det nästan är svårt att ta till sig. Men jag är mycket kärleksfull mot H och även mot mina vänner, så gott det går. Och ja, jag sätter ofta min partner, alltså H, i första rummet. Inte för att jag skiter i andra, utan för att jag känner att det är en människa jag vill spendera så mycket tid som möjligt med. Jag har roligt med honom, känner mig trygg och självsäker, behaglig och uppskattad. Därför vill jag gärna ge honom, oss, all den tid som går.
- Naiv, ja, jo, det är jag nog faktiskt på ett visst stadie. Men fantasifull? Det beror väl helt på läget måste jag säga.
- De lämpliga yrkesvalen känns bara så rätt! Åtminstone om vi ignorerar dansare. Jag målar gärna, och tecknar. Skådespel, ja, det är ju troligen min nya passion här i livet, någonting jag tror kärleken bara kommer växa mer och mer till. Har faktiskt fått tankegångar gällande skådespelet, att kanske söka till en skådespelarhögskola i ett senare skede. Spännande! En poet, det är jag väl lite sådär halvt. Författare är enligt mig även konstnärligt, så där prickar vi också ett drömyrke. Sedan tror man faktiskt att jag, pappa och storsyrran är synska; där sätter vi medium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar