Kom nyss hem från det lilla minifirandet av Michaela som fyller myndig i morgon. Det är så kul att träffa henne, varje gång, för hon är så förbannat glad och social. Man känner att man verkligen kan snacka om allt, jag får snacka om mitt och hon får mer än gärna snacka om sitt. Det är en sådan skön känsla bara, att veta inför varje gång vi ses att vi kan ta del av varandras problem och glädje.När jag kom dit kände jag mig rätt stel. Som en sten ungefär. "Jag passar inte in här" sa jag, och det var ju helt fel för det var ju inte direkt svårt att passa in i det där lilla gänget. Alla verkade skittrevliga och otroligt öppna. Så jag hoppas på att få festa lite med dem, åtminstone mer med Michaela. Det händer ju inte allt för ofta att vi har tid att ses i och med att hon pluggar i Kvinnersta och kommer hem så sent om kvällarna. Jag har ju också rätt mycket att stå i givetvis. Pojkvän, skola och teatergrupp fyller ut rätt bra, tro det eller ej! Och jag stormtrivs.
Det är skönt med kontraster i vardagen där man får känna sig värdefull.
Och H, som jag saknar honom nu då. Skulle bara vilja springa ned till deras rollspelslokal och pussa livet ur honom. Blev så avis på M och hennes pojk, det bara kröp i hela mig för det såg så jävla mysigt ut att pussas! Men på söndag är han min igen, och ingen skäggbock som J skall få röra honom. Haha, nej, inget lilla menat!
Hårda ord från en stor flicka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar