måndag 20 oktober 2008

När orken tar slut och tiden är liten

Önskar jag mådde lika bra idag som jag ser ut att göra på bilden. Men icke sa nicke! Skall bestämt lida av enorm tjejvärk, dåligt humör och enorm stress. Det börjar gå mot sin kant nu, jag klarar inte av mer för snart bryter jag ihop. På riktigt.

Känningarna i hjärtat på grund av all stress, tar jag som ett tecken. Ett tecken på att jag behöver hitta mig själv och coola ned lite, med allt. Det är den värsta känslan i hela världen, att känna sig krympt och nedtryckt av tiden som inte finns till. Krympt och nedtryckt av denna förnedrade känsla; stress.

Just nu skulle jag föredra distansveckor, men det är ju lättare sagt än gjort. Vad fan skall jag ta mig till?

Signatur: Ledsen tjej.

Inga kommentarer: