Känningarna i hjärtat på grund av all stress, tar jag som ett tecken. Ett tecken på att jag behöver hitta mig själv och coola ned lite, med allt. Det är den värsta känslan i hela världen, att känna sig krympt och nedtryckt av tiden som inte finns till. Krympt och nedtryckt av denna förnedrade känsla; stress.
Just nu skulle jag föredra distansveckor, men det är ju lättare sagt än gjort. Vad fan skall jag ta mig till?
Signatur: Ledsen tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar