Jag är trött. Jag vill att H kommer nu. Längtar efter att få gosa ned mig i hans famn. Somna som ett litet barn medan han håller om mig och faller i dvala. Jag blir så blödig när det är tisdag och han inte finns hos mig, utan är någon helt annanstans med helt andra människor. Deprimerande, det är väl ett alldeles för starkt ord, men ensamt.
Nu är han här tror jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar