Jag är uttråkad. Mitt liv innebär inte så mycket mer än plugg. Plugg, plugg, plugg och återigen plugg. Med plugg kommer press. Med press kommer ett behov av kärlek och bekräftelse. Mer än någonsin. När man sedan känner att man inte får det, då faller allt bara samman. Går itu och ångesten når mig. Hårdare än någonsin. Och det går fort.
Jag saknar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar