
Berättade för honom att jag blivit lack för att han inte hade lyckats lyfta luren och slagit en signal under hela gårdagen. "Trodde du jag var död eller?" Vilken jävla kommentar? Nej, jag trodde inte att han var död. För mig känns det viktigt och mysigt att prata med honom varje dag, det är liksom en ritual. Men tydligen delar vi inte direkt samma åsikter. Dessutom är det så förbannat svårt att nå honom, för han flänger överallt och har mobilen avstängd 90 procent av tiden. De 10 procenten som är över, de är de gånger då hans vänner ringer när jag är med honom.
Jag hatar att vara sur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar